Måndag 19 maj
Vaknade strax före sju av att matte vinglade upp ur sängen med håret på ända och ögon smala som springor, hon är inte allt för vacker vid den tiden på dygnet tycker jag. Hon fick i alla fall på sig morgonrocken och följde oss ut till hundgården för mogonsbestyren. Där brukar hon stå till allmänt beskådande för alla som passerar. Det gläder mig att hon skaffat en ny morgonrock, den gamla såg inte alls bra ut tycker jag, hu vad jag skämdes tidigare.
När Tilda, hon är rätt så sölig,  äntligen gjort allt hon skulle så gick vi in igen och jag fick fortsätta sova.

Efter någon timme tyckte jag att det var dags för frukost, det knorrade i magen av hunger, men matte höll någonting konstigt för munnen pratade för sig själv hela tiden. Hon brukar göra det mest hela dagarna tycker jag. Jag gjorde några försök att påkalla hennes uppmärksamhet, men hon bara fräste och sen forsatte hon prata, så höll det på i evigheter innan hon äntligen slutade och började intressera sig för en av livets väsentligheter, nämligen mat.
Detta får mig att tänka på en sak som upprör mig kolossalt. Jag får min mat sist av alla kan ni tänka er, detta trots att jag är den som mest högljutt brukar tala om att maten serveras allt för långsamt. Samma sak var det idag, jag hojtade och skrek men allt var som vanligt och när sen maten äntligen ”kom på bordet” så var den slut snabbare än en gris blinkar, det är inte rättvist!

Efter frukosten gick vi ut i hundgården allihopa. Matte med, hon surrade om att vi skiter så mycket att det blir säckvis med lortar att skotta upp. Hon får vara glad att vi inte är Grand Danois hela bunten, då skulle hon få se på skit det säger jag bara. Medan matte knogade på sov vi andra, ja inte pappa Sixten, han sitter hela dagarna och väntar på att det ska komma förbi någon hund som han kan få skälla på, han stör sömnen för mig med sitt gafflande.

Efter två började det regna, då fick matte för sig att hon skulle ut och gå! Hon skyllde på att hon skulle gå med regnkläder till lillmatte som var ute på fågelskådning, men jag tror att hon skulle ut och stila i sin nya allvädersdress som hon fått i födelsedagspresent. Hon blev i alla fall helt hysterisk när jag försökte sätta mina tassar på den, trots att jag tycker att den bara blev snyggare med fotspår på.

Vi gick efter en grusväg där det fanns mycket spännande att titta och lukta på, där fanns även en och annan godsak som jag smaskade i mig, det gäller att dryga ut den snålt tilltagna maten med allt man kan hitta.
Efter ett tag kom vi till en otrevlig sak som matte kallade bro och den inbillade hon sig att jag skulle gå över. Det kunde hon glömma, jag stannade och ställd Vilma står det säger jag bara. Nu blev matte konstig och sa att stå där din envisa lilla hund och så lämnade hon mig. Och vad kunde jag göra då, det var bara att gå över, trots att vattnet porlade omkring mig, och jag gillar faktiskt inte vatten, och det av en god anledning, det vet alla som känner mig. Men jag passade på att hämnas, när vi skulle gå över nästa bro som är fem meter hög, så la jag mig och kikade ner över kanten så att matte fick hicka av oro för att jag skulle trilla ner, haha där fick hon.
Sen träffade vi lillmatte och alla hennes klasskompisar och de klappade mig och sa att jag var en söt hund, så dem gillade jag verkligen. Några av dem satt vid en eldstad som var full med läcker mat, en gammal glasslåda med lite glass kvar, några bullpapper, en kaviartub och några plastpåsar som luktade underbart, där kunde jag ha blivit kvar hela dagen om inte matte lagt sig i.

När vi kom hem lagade matte middag, hon stekte kyckling i ugn och det luktade väldigt gott, och det var gott. Vi fick smaka lite rester och det gav mersmak, så när matte och husse gick ut från köket efter middagen, så passade jag på att hoppa upp på bordet och servera mig själv. Jag kan inte begripa varför det blev sånt liv, faten var ju i alla fall nästan helt tomma.
När ovädret blåst över bestämde jag mig för att sova en stund, tidigare på dagen hade jag sett en ny sorts hundsäng som stod i hallen, problemet var bara att det var så svårt att komma ner i den, någon hade fyllt den med en massa kläder som jag var tvungen att kasta ut på golvet. Nu blev det ett nytt oväder och en lång predikan om att ren tvätt ska vara ren och inte kastas ut på golvet, det fick mig att dra mig tillbaka till en lugnare plats, lillmattes rum.
Jag satt där ett tag och funderade på varför alla verkade vara så irriterade och stingsliga, men det blev snart tråkigt. Då fick jag syn på något som såg spännande ut, en liten festlig sak av tyg, stoppad med vadd och med ögon av glas, matte säger att det är en hund, men det tror jag inte alls på, jag vet att det är en hundleksak. Synd bara att den stod så högt upp, jag måste klättra rätt rejält för att ta ner den. Rackarns också där gick lillmattes nya väckarklocka i golvet, och den sprack, den förra hade jag också sönder, så nu var det bäst att skynda sig iväg, bort från brottsplatsen.
Jag gick till hallen och där jag hittade en kartong som någon lämnat, den förvandlade jag snabbt till ett femtital små kartongbitar som jag spridde ut över golvet, det blev rätt mysigt om jag får säga det själv.
Resten av kvällen tog jag det lugnt, åt ett tuggben och var ute en sväng i regnet. Nu är det dags att sova så jag orkar med en ny spännande dag i morgon, stackars matte hon jobbar i natt så hur ska hon orka?