.
 
 
2010

28 November
I lördags var det SSF-utställning i Arvidsjaur, en utställning där vi ofta haft bra framgångar och denna var definitivt inget undantag. Det var nog faktiskt den bästa Arvidsjaurs-utställningen hittills. Dagens domare Thomas Eriksson var för oss en ny bekantskap, som jag gärna träffar igen.
Frode, som Sandra anmälde när jag tänkt avstå,vann jaktklassen och fick sitt första certifikat. I tävlingen om bästa hane förlorade han mot Jonnas halvbror, Akroyd's Nike, som trots att han är åtta år fortfarande är en riktig snygging med rörelser som en ung hund.
Det var nog nära att matte Sandra fick en tår i ögat av glädje när hennes lille kille var så lyckosam.

Jonna som startade i championklass var dagens sista hund av de 63 anmälda så det var en lång väntan innan hon skulle in i ringen.
Det var två tikar anmälda i klassen och efter mycket funderande från domaren sida så stod Jonna etta före sin halvsyster Akroyd's Pirjo.
Sen vann Jonna både hela tikklassen och sen BIR:et och till sist blev hon Best in Show. Det var alltså ingen hejd på hur bra det gick.
Norrbottenspetsen heter Överstjuktans Rambo och husse heter Matts Bildström.







Det var också roligt att vi fick tillfället att träffa Kolgårdens Råssko som vi hoppas ska bli far till Jonnas kommande valpkull. Det var en riktigt trevlig hane av precis rätt typ. Kort och kompakt med bra resning och ett riktigt snyggt hanhundshuvud.

Till sist så läste jag på hunddatan att Ronjas höftledsröntgen var avläst med ett B som resultat. Jättekul att hon har fria höfter efter alla sjukdomar som våra hundar drabbats av.


14 November








Nu har vi fått riktigt goda nyheter från Gäddede och Skarjaks Ole Einar B, alias Uro och hans matte Eva Persson.
De har hunnit med två rörliga jaktprov i höst. Resultatet blev först en tvåa och nu i veckan som gick tog Uro ett förstapris!
Grattis säger vi!




10 November


I dag har jag trevligare nyheter, protokollet från årets sista jaktprov har kommit. Den 19 oktober startade Jonna på ett rörligt prov här i Arjeplog. Det var fint väder, lugnt och varmt och fåglarna satt snällt. Jonna hittade fyra tjäderhönor och tre satt full tid så det blev 76 poäng och ett första-pris. Med den ettan så kan vi till sist söka på Jonnas finska utställningschampionat. Hurra!




26 oktober


Det finns dagar och det finns dagar.
De flesta minns vi inte, de liknar alla de andra och livet går sin gilla gång.
Sen finns det dagar som glänser lite mer än andra och de är de vi minns med glädje och som gör livet värt att leva.
Till sist har vi de dagar som är svarta och svåra och man önskar att man slipper dessa, men det gör man inte.
När man lever med hundar och älskar dem och de är en del av familjen så måste man också leva med att deras liv är så oändligt mycket kortare än en människas. Men även i en människas liv är 12 år en lång tid. Jag har tagit farväl av min egen skugga sen 12 år tillbaks. I alla dessa år har Helga Höglund följt mig vart jag än gått. Sen annandag jul 1998 då vi åkte till Överhörnäs för att hämta det lilla trollet som då hette Benito's Hillevi och for som ett yrväder tillsammans med sina syskon hemma i Christina och Ronnys kök. Genom valpstadiet och genom ett långt och lyckligt hundliv.

När Helga var ung så tyckte hon utställningar var ett riktigt gissel, varje gång kräktes hon av stress. Trots det blev hon i alla fall ganska enkelt Nordisk utställningschampion och sen fick hon ledigt från utställningarna i flera år för att komma åter som veteran och nu fullkomligt älskade hon att visa upp sig. Hon har showat både Malin och Sandra till juniorhandlingfinal i Stockholm och hon har showat oss till Veteran of Veteransfinal på Grând Hotel i Stockholm. Ännu i sommar dansade hon runt i ringen med glädje.
Sen har hon givit oss både Vilma och Bolla och deras syskon så ännu några år lever hon vidare genom dem.
Tyvärr drabbades Helga av cancer och det fanns bara en utväg och drygt en vecka innan hennes 12-årsdag var det slut. Nu ligger hon begravd i Revi tillsammans med Sixten, Rocky, Domino och Ludde.
Det får mig att tänka på när hon och Fredrik, som bor i Revi, tävlade i Barn med hund förra året, och Fredrik förklarade för domaren med hög röst, att han bara blev tvåa för att Helga Höglund var inte riktig form när vi skulle gå, men det gör inget för jag gillar blåa rosetter.










Jag är tacksam för att ha haft förmånen att leva med denna hund som har stått närmast mitt hjärta genom åren. När tårarna har slutat rinna så finns bara fina minnen kvar.






19 oktober


Jag hade anmält båda hundarna till årets sista utlysta jaktprov i Arvidsjaur den gångna helgen. Därför var det inte så roligt när snön vräkte ner strax innan. Men vi hade tur och det gick att ta sig med bil till skogen och genomföra proven.
Frode hade en bra helg och blev bästa hund med lördagens resultat på 72 poäng och ett andra pris. På söndagen fick han ett tredjepris.
Jonna tog en trea på lördag och på söndagen fick hon 49 p, en poäng från ett tredjepris.


Jonna spanar ut och kollar in hur vädret verkar bli.




3 oktober

Vi har varit på en "snabb sväng" till Åland och den internationella utställningen där och det gick verkligen inget vidare. Jonnas förstapris var dagens bästa resultat.






I övrigt tillbringas den mesta tiden i skogen på jakt efter tjäder och orre med lite varierande framgång.

Jag har tagit en bild på en tjäderhöna som satt väldigt synligt på gren, den illustrerar verkligen hur v
äl kamouflerad en fågel är.

I
I förstoring syns hönan betydligt bättre.




29 augusti
Jag säger som Olle i pistvakt "En sån dag" fast jag vill byta ut dag mot sommar. Tur att semestern snart är slut så det blir tid att ta det lite lugnt. Inte flänga runt och agera flyttkarl, idka hetsjakt på hjortron eller bryta sten ur dåliga vägar. Frode får berätta mer i sin blogg om vad sommaren bjudit på och om varför han inte fått hjälp att blogga på en evighet.

Till Gällivare fick jag åka ensam eftersom alla andra arbetade. Typiskt nog hade jag anmält fem hundar som dömdes i två olika ringar. Räddningen blev min kusin från Borlänge på besök i norra Sverige. Han fick ta hand om Mikko och det gjorde han mycket bra. Mikko blev tvåa i hanhundsklassen efter en mycket snygg hane från Finland.

En dryg vecka med husvagnen har vi också  hunnit med. Den tillbringade vi först i Sjulnäs och sedan i vårt östra grannland. V hann känna lite på den så kallade ryssvärmen ett tag, även om den drog sig tillbaka till Ryssland och ersattes av ett envist regnande. Det är sådana dagar man är tacksam över att det finns utställningstält, paraplyer, gore-texkläder och skor. Helga skulle också ha mått bra av lite impregnering, hennes päls fungerar som en disktrasa, den suger åt sig vatten och sen börjar den sloka som en övervattnad blomma. Finnspetsarna blir bara vackrare av lite regn och lapphundspälsen är också hyggligt vattenavvisande.
Resultaten har varit hyfsade, Frode blev BIR i Gällivare och Jonna BIR i både Sjulnäs och Kemi.
Gamla Helga som fortfarande älskar utställningar blev BIR-veteran på alla ställen. I Kemi var var det som vanligt krock mellan raserna så John fick rycka in och visa Helga och har man bara en korv i fickan så gör hon allt för att showa. Antagligen blev det hennes sista utställning för det syns att åldern håller på att ta ut sin rätt nu. Det är en tuff tid i en hundägares liv när man ser att ögonstenen börjar bli gammal och trött och man vet att slutet närmar sig.

Förra helgen startade vi Jonna och Frode på jaktprov en dag. Tretton kilometer hann jag gå den dagen, trots att jag under Jonnas jaktprov tycker att jag mest satt på en stubbe och funderade på vad som egentligen hände. För henne blev det ett tredjepris och Frode höll mest på och svamlade. Dagen innan skällde han en tjädertupp som satt snyggt och prydligt i en tall, så det är väl typiskt.





Jonna, Frode och Ronja i väntan på bedömning.

Finalen i Kemi.
BIS 2 blev den snygga finska lapphunden Lecibsin Macce och Jonna hon fick gå in och ut lika fort.

Nu är jakten igång och tyvärr ser det ut som det är mest ensamma hönor. En ungtupp har det i alla fall blivit för min och Jonnas del. Tur för mig eftersom jag klantat bort hennes tre första fåglar. Som vanligt vore det väl bäst om hunden kunde skjuta själv utan inblandning av en stor bufflig människa, men min medverkan i det hela ger ju fågeln en klart bättre chans.


6 juli


Tre utställningsresor har vi hunnit med, först till Vännäs där vi träffade och ställde ut Misa med mycket klent resultat. Till Vännäs var även Ronja anmäld.



I Skellefteå en vecka senare var det lapphundsspecial med Ronja och Mikko som deltagare.
Två veckor senare bar det iväg till Trondheim där Frode blev BIM med sitt första cacib. Med till Trondheim var även Mikko och Ronja alla resultat finns på resultatsidan.



30 maj


Förra helgen var det dags för sommarens första utställning. Platsen var Sjulnäs och vädret var kanon.
Jonna blev bäst i rasen och oplacerad i finalen. Helga blev BIR- veteran och 3:a i bästa tikklass.



Ronja vann juniorklassen med Hp och hon verkade tycka att det var riktigt kul. Nästa gång hon tävlar blir i Vännäs om två veckor.




6 maj

När vi tog ettårs-kort på Ronja så passade vi på att fota Frode, Jonna och Helga också.

Jonna 5 år

Frode 2 år





Helga 11 år




13 April

För drygt två veckor sedan var vi på inofficiell utställning i Kusmark. Som det syns på bilden var det ett sällsynt dåligt väder med blötsnö och blåst. Vi fick tillfälle att träffa Misa igen och hon såg ut att må som en prinsessa.
Ronja hade två konkurrenter i juniorklassen och den vann hon, men hon blev slagen av en vuxen tik.
Misa var ensam kees och blev därmed BIR ganska enkelt och i finalen blev hon BIS-2. Misa verkade ha längtat till utställningsringen för hon dansade fram i mitt sällskap, men sen var hon väldigt nöjd med att åka hem i sin nya mattes bil. Det är roligt att se att hon verkar så nöjd med sitt nya liv.

Nu har Norska kennelklubbens långsamma papperskvarnar äntligen malt färdigt och Jonnas Norska championat blivit godkänt, drygt att halvt år efter jag skickat in ansökan.







23 februari
Att finnarna (och vissa Arjeplogbor) är ett tåligt släkte visade sig i Torneå i lördags. Minus 32 grader stod biltermometern på när vi parkerade på utställningsplatsen. Och naturligtvis hölls utställningen utomhus för de mer tåliga raserna och människorna. Ringsekreterna satt i var sin bil och skrev, med rutorna nedvevade till ett minimum. Hur det kändes för domarna törs jag inte tänka på, vi andra kunde ju gå in och tina upp ibland.
42 finnspetsar var anmälda, varav 25 var hanar och 14 av dem i öppenklass, så Frode hade hård konkurrens. Domaren, Tanya Ahlman-Stockmari var dessutom mycket generös med H som motsvara en tvåa. Av de 14 öppenklasshanarna fick 10 st H så när Frode fick EH och blev trea i konkurrensen var vi riktigt nöjda. Det var grymt svårt att visa hund i tumvantar och massor av kläder så det var en ny erfarenhet för mig.
Efter Frode varit inne i ringen hann vi precis in och tina upp fötterna innan det var dags för Ronja att delta i sin första riktiga utställning.
Det var ännu fler anmälda finska lapphundar, totalt 48 stycken, varav 27 var tikar och 8 av dem i juniorklass. Därför var vi även nöjda med Ronjas EH och trea i juniorkonkurrensen. På bilden står dagens BIR-hund, Dagolas Naavanuttu, längst till vänster och Ronja längst till höger.






4 Februari

Nu har årets första månad passerat. Hela Sverige har vinter och kallt. Här uppe i Arjeplog har vi mest haft gråväder med ett evigt snöande, det är inte utan att man börjar längta efter vårsolen.

Misa har flyttat till Norsjö på prov och ännu så länge trivs hon tillsammans med Mattis, Ville och Ann-Kristin och jag hoppas att det fortsätter i den stilen.

Snart ska vi åka till Finland (Torneå) på årets första utställning. Det blir premiär för Ronja i officiell klass med tuff finsk konkurrens. Även Frode ska tävla mot de stora finska pojkarna, hur nu det ska gå.