nytt

2014

28 oktober Jag ska försöka sammanfatta hösten så här långt. Gamla Jonna, 9 år, har jagat bättre än någonsin och har fått flera fåglar. Frode har också haft en bra höst där han arbetat jättebra även om han haft lite oflyt med sina jägare vid en del tillfällen. Bina har fortsatt visa att hon är en mycket bra jakthund som oftast hittar fågel. Höstens bästa jaktprovsresultat, så här långt, är ett förstapris och Cacit från Malå i augusti. Ylvis visar att han har alla förutsättningar att bli en bra jakthund. Tyvärr går det betydligt sämre för mig att skjuta hans fåglar, jag bara bommar. Ylvis har ett stort och effektivt sök och är bra på att hitta fågel, även de som sitter i träd. Flisa behöver mer tid för att komma upp i sin brors klass men de är ju bara elva månader.	Jonna med en stor årskyckling.
18 augusti 475 mil! Så långt körde vi när vi besökte Danmark i slutet av juli och början av augusti. Sverige är på tok för långt vid såna tillfällen. Efter en veckas "semester" for vi på en tvådagarsutställning i Fuglebjerg på Själland. Arrangör var Dansk Spidshundeklubb. Det mesta gick bra. Flisa och Ylvis deltog varsin dag och båda fick Hp och blev BIR-valp. Kilpi fick sitt första Ck och ett junior-cert?! Bina tog ett riktigt cert och blev BIR på lördagen och på söndagen fick Jonna cert och blev Dansk champion, dessutom fick hon två Veteran-cert. Två veckor senare, i helgen, var det dags för årets första jaktprov på Reivo. Bina fick två andrapris och nu hoppas jag på ett förstapris till helgen när vi åker till Malå.	Ylvis och Sandra
24 juni Vi har varit på tre utställningar sedan jag senast uppdaterade sidan. Först i Sjulnäs där det blev krock mellan raserna så John fick hoppa in som keeshondhandler. Bolla som hunnit bli 10 år fick ck och blev 2:a bästa tik och blev BIR-veteran. Dömde gjorde Elena Agafonova från Ryssland. Under tiden visade jag Bina (Älgstigens Inka) och det gick jättebra. Hon fick sitt första cert och blev BIR. I finalen var det snabbt in och ut för både Bolla och Bina.	Sen var vi på SSF-utställning i Östersund. Bäst gick det för Ylvis som fick Hp och blev BIR-valp. Flisa fick inget Hp. Bina VG och gamla Jonna Exc utan Ck. Och till sist var det SKK:s utställning i Vännäs. Återigen var Ylvis mest framgångsrik med Hp och BIR-valp (Flisa fick inte vara med och tävla mot honom). Bina fick bara G denna gång. Kilpi har hunnit med två starter i officiell klass och fått VG båda gångerna.
7 maj Ny träning för stökiga valpar att gå snyggt och uppföra sig som "folk". Denna gång i lilla Burtäsk. Både Flisa och Ylvis fick Hp och i konkurrens med varandra vann Flisa och blev BIR-valp och BIS-2 valp i den lilla klassen. (Bäst att tala tyst om att det bara var två i finalen) Kilpi hade vuxit lite mentalt sen förra försöket och såg ut att ta det hela med mera jämnmod även om det är ett tag innan hon tycker att det är kul med utställningar. Men det är bara att fortsätta träna. Kilpi fick också Hp och blev BIR-valp.	Vi hade också turen att få träffa S. Caramell som kallas Ayla och hennes kompis Nordalidens Odezze som bor i Burträsk. Ayla var så lik mamma Ronja att det var lite svårt att se skillnad på dem. När jag skulle sätta in bild på Ayla hittade jag bilder i datorn på S. Chili alias Hilla från förra sommarens renvallningsjobb. Dessutom vill jag dela med mig av en del av de fina ord som matte Katharina skrev om Hilla i höstas. Hainz säger att hon redan visat att hon är duktig att driva på renarna...hon har ju fått vara med från att vi tog henne och hon har fått testa på allt redan från början. Hon har sinne för hur hårt hon ska driva renarna och hon fattar att vila när hon får chans. När H stannar fyrhjuling och skoter så lägger hon sig där hon är. En hund som används inom renskötseln kan inte springa hela tiden, det orkar de inte, så därför måste de lära sig att stå och hålla balansen bakom chauffören på skoter och fyrhjuling. Förra vintern lärde hon sig att stå på skotersläden och i sommar har hon lärt sig stå på fyrhjulingen. Det är inte lätt kan jag säga skumpigt och skakigt så de måste jobba hela tiden för att inte ramla av! Jag älskar att den här rasen kan arbeta när det erbjuds men oxå att de kan slappa och acceptera när det inte finns så mycket att göra
31 mars Årets första utställning är avklarad och det var en inofficiell utställning anordnad av Västerbottens kennelklubb för att träna "ungdomarna" inför kommande tillfällen. Flisa och Ylvis trivdes betydligt bättre än Kilpi med miljön. Alla fick Hp och Flisa och Kilpi blev BIR-valp.	Efter utställningen var det ett gäng utslagna valpar som sov som stockar. Det tar på att vara på utställning för första gången.
26 januari Nu har "lugnet" lägrat sig över vårt hem. Så lugnt det nu blir med tre vuxna finnspetsar och två dito valpar. Kilpi har åkt hem till Umeå och tagit Ronja med sig, något hon säkert tycker är tråkigt efter att ha lekt med valparna i en månad. Tre av valparna har också flyttat till sina nya hem och unga blivande fågeljagande ägare Frode Junior bor i Luleå tillsammans med husse, Joel Vuorijärvi. Stella har flyttat till Arvidsjaur och sin husse, Joel Lindgren och hans föräldrar Tommy och Inga-Lill. Och Nelson bor i Ullatti med sin husse, Martin Rönntoft. Valplådan är nedmonterad i väntan på att Ronja ska få valpar när/om det blir, förhoppningsvis någon gång nästa vinter.	Hos oss finns nu som planerat Flisa kvar och även den överblivne Ylvis som får stanna här tillsvidare och om Sandra får bestämma för gott. Ylvis & Flisa Den här finnspetskullen är den trevligaste vi haft. De har sovit snällt om nätterna. Alla har varit supersociala och älskar folk. Ingen av dem har visat sig ha ett mer häftigt humör än vad som är önskvärt. Alla tycker om att sitta i knä och bli fasthållna, trots att de har Jonna som farmor som hatade att någon höll i henne när hon var liten. Jag minns fortfarande när Malin kom hem från skolan och stoppade hörselproppar i öronen och satt med Jonna i knä tills hon gav sig. I början skrek hon vilt i minst en halvtimme innan hon lugnade ner sig, men efter någon veckas träning gick det bättre och hörselpropparna behövdes inte längre. Bina har också varit en toppenmamma som verkligen satsat allt på ta hand om sina valpar. Den mat och de ben, samt en frusen älgklöv, som hon kommit över har burits hem och placerats i valplådan. Hon har organiserat lekar och anpassat dem efter sina valpars olika temperament. Det är betydligt hårdare tag när det är Flisa som ska uppfostras än när det är Ylvis. Kort sagt det har varit en fröjd att ha den här valpkullen. Vi önskar Junior, Stella och Nelson med familjer all lycka i framtiden.
3 januari Just nu är det många hundar i vårt hus. Binas fem valpar växer och utvecklas som de ska. Alla är jättefina och vi kämpar fortfarande med att försöka bestämma vilken av dem som ska bli kvar hos mamma Bina och pappa Frode. Förhoppningsvis har vi bestämt oss innan de är åtta veckor i alla fall.	Kilpi (Cantavia Kangasvuokko) som nu blivit fyra månader, växer också och verkar bli en dam med massor av benstomme.