.    
2017


30 december

En vecka innan jul var jag, Flisa och Bina ute på road trip från Arjeplog i Norrbotten till Saxdalen i Dalarna och hem igen.
På väg söderut passade jag på att hälsa på tre av Skarjaks kennels avkommor.
Först var det Kerttu i Fredrika som fick besök.
Kerttu som nyss blivit sex månader hade verkligen vuxit sen hon flyttade. Hon liknade sin mamma Flisa både till utseendet och till temperamentet.




Kerttu 6 månader


Natten tillbringade vi på hotell i Sundsvall och det är lite tufft att åka med mamma på semester tycker Flisa.
Medan mamma Bina låg på ena sängen och vräkte sig....


...Fick Flisa ligga på hårda golvet under sängen.




Innan vi fortsatte vår resa söderut gick vi en promenad i centrala Sundsvall. Efter alla år med finnspetsar borde jag ha lärt mig att stadsmiljö brukar innebära en massa duvor och att dessa duvor ska jagas på flykten med hjälp av skall. Och är det inte duvor så är det kajor och skator och.......




Nästa anhalt på resan var Frostes hem. Froste fyller två år i mars och kommer från Binas andra kull. Han är en ganska kraftig hane med ett glatt och trevligt temperament. Det är verkligen roligt att åka runt och träffa de hundar som vi fött upp och se att de har fina hem och är älskade familjemedlemmar.


Lunchen avnjöts i sällskap med Kerttus uppspelte och glade bror Iivo i Ljusdal. Iivo ser ut att få allt för kort underkäke men i övrigt såg han fin ut.
Till kaffet kom SSF:s ordförende Janne Andersson och pratade hundar, tyvärr var det många mil kvar till Saxdalen så det var bara att bryta upp och åka vidare.


Vid sjutiden på kvällen anlände vi till Styggbergets kennel som var målet för resan. Ungefär 85 mils resa genom ett vintrigt Sverige med förhoppning om att Flisa och Styggbergets Rikki skulle finna varandra intressanta.


Efter ungefär fem minuter var parningen ett faktum så det kändes bra att somna på kvällen.
Morgonen därpå blev det ytterligre en parning och sedan vände jag bilen norrut och sträckkörde till Arjeplog.
Tyvärr var Skarjaks Fenja inte hemma i Rättvik, annars skulle jag ha besökt henne också på min resa.



Rikki är otroligt lik Flisas pappa Frode, jag skulle inte kunna avgöra vem som är vem på kort.
Rikki har små fina öron, något som inte många finnspetsar har längre.
Mörka mandelformade ögon och ett välskuret huvud med ett fulltandat bett. Kroppen är välbyggd och hans färg kommer förhoppningsvis att ta bort lite av det svarta som Bina nedärver.
Han är inte allt för vid i söket utan håller bra kontakt och han är tyst i upptag på fågel. Eftersom Flisa drevskallar så hoppas vi på att det ska bli bättre hos avkommorna. Förhoppningsvis blir det minst en tikvalp som vi kan behålla.




20 november




Nu har vintern kommit och det är snart slut på jakten här i Arjeplog, det är skidor som gäller och det börjar gå tungt för hundarna. De flesta fåglar har varit lättskrämda och bara tålt några skall från hunden innan de flugit vidare i slutet av hösten.
I början av oktober åkte vi över till Norge på utställning i Harstad. Det gick riktigt bra för Svea som vann sin klass med Excellent.
Tuva hade lämnat pälsen hemma så som väntat hade hon inga större framgångar.
Frode fortsatte att nå nästan fram i Norge. Vi har ställt ut honom massor av gånger där och det har aldrig lyckats riktigt bra. Denna gång blev han slagen av en betydligt yngre hund från Finland (uppfödd i Sverige) Kaitum Dalens Borre som tog sitt tredje utställningschampionat.

I slutet av oktober startade jag och Flisa på jaktprov i Överkalix och som tidigare var det flera fåglar som bara tålde några skall innan de flög sin väg. Det blev ett fågelarbete som resulterade i 58 poäng och ett tredje pris.

25 september
Nu har jakten pågått en dryg månad och det har varit både med och motgångar.
Frode bevisar att med rutin blir man bara bättre och bättre. Han har bra ork och hörseln i behåll
trots att han fyller tio år på nyårsafton. Frode hittar de flesta fåglar som finns och han har lärt sig vart man ska leta dem också, något som kan vara lite irriterande då han ibland styr jakten själv. Frode har helt enkelt blivit en gammal tjurgubbe som vet bäst!
Så här galen såg han ut när han skällde en mård som tagit sin tillflykt till ett ihåligt träd.
Ylvis varvar bra dagar med dagar då han drabbas av vansinne och ger sig ut på allt för långa sök i full fart. En sån dag var det när Sandra gick jaktprov med honom och han drog i väg nån kilometer bort strax innan provtidens slut. Det var bara att ta en uteslutning, lämna hunden och skjutsa tillbaks domaren som skulle döma en annan hund. När Sandra körde för att hämta upp Ylvis hade han i alla fall kommit på bättre tankar och börjat gå hem igen.
Vad som fattas jaktchampionen Bina vet jag inte riktigt, något är det i alla fall. Det känns som hon gjort en miljon falskskall och felmarkeringar i höst. Noskvalster är väl det som ligger närmast till hands att tro. Jag väntar på att vår veterinär ska börja om att jobba så vi kan göra ett besök hos henne i nästa vecka.
Flisa blir bara bättre och bättre. Hon har bra fart och mycket bra arbetslust och envishet och hon nystar upp de flesta löpor och hittar fåglarna. I år har Flisa slutat med det envisa rotande som hon sysslade med i fjol och det går bra att styra henne vidare. Och hon går att koppla när man kommer till bilen! Hon har ett fel som hon ärvt av sin far och det är drevskall på fågel som lättar från marken, men inte från träd.
Jag har startat henne på ett rörligt prov och det gick väldigt bra. Det blev 77 poäng och ett första pris. Med det kom de meriter som krävs för att kunna söka på ett finskt utställningschampionat!
Nu fattas "bara" två ytterligare ettor ;-)

Det har kommit lite rapporter från valpköpare om hur jakten har gått. Stella och Nelson från Binas första kull som snart blir fyra år fortsätter att fungera bra.

Finn och Froste från kullen som föddes 2016 har fått sina första fåglar och deras hussar är nöjda med dem så här långt.

Till sist har både Vellamo och Tapio (Elvis) som föddes nu i mars lyckats med bedriften att skälla fågel så att deras ägare fått skjuta fågel.
På bilden är det Elvis med sin andra unga tjädertupp som husse fällt i år.

Lapphundarna och Keeshonden är lite på undantag nu. Men en resa till utställningen i Harstad i början av oktober blir det. Där ska även Frode få en sista chans att bli Norsk utställningschampion.


Frode skäller på en mård som gömt sig i ett träd



 20 augusti
Det börjar väl bli dags att sammanfatta vad som hänt de senaste tre veckorna. Somligt har varit roligt och annat riktigt sorgligt.
Den 28 juli var det dags att åka till veterinären med valparna för att besikta och vaccinera dem.
Den dagen fick Fort Hjort Jonna följa med på sin sista resa. Jonna var lite drygt tolv år och hon började visa diverse symptom på sin höga ålder så vi valde att ta det svåra beslutet att låta henne somna in.
Här är en bild på Jonna med sin sista fågel.




På sin åttaveckorsdag, den 31 juli, åkte alla valpar till sina nya hem. Vemodigt och otroligt skönt på samma gång. När jag kom hem från jobbet den 1 augusti satt John vid köksbordet och sa att det var riktigt länge sedan han fått dricka sitt morgonskaffe i lugn och ro. En lyx man inte har tid att unna sig men småvalpar i huset.

Vi önskar Kerttu, Iivo, Sami och deras nya familjer all Lycka i fortsättningen!


Iivo flyttade till Rolf & Lena Seliberg från Ljusdal



Kerttu har fått två familjer. Hon ägs av Sofia Sjödin och bor hos Kjell och Maj-Britt Nilsson, alla kommer från Fredrika



Sami åkte med Sofia och Kerttu på väg hem till sin familj, därför finns inget nytaget foto av dem tillsammans.
Han ägs av Mattias Landström från Nordmaling som var på besök med sin familj när Sami var knappt sex veckor.
Sami kommer att kallas för Santos





Helgen efter tog vi valpledigt och åkte på mininsemester. Vi tillbringade två nätter på Quality hotell på Frösön, ett hotell som specialiserat sig på att vara djurvänligt med en hel våning avsedd för hund- och kattägare. Ett mycket trevligt hotell som jag nog kommer att besöka igen. Dessutom bjöd omgivningarna runt hotellet på fina stigar att rasta hundar (och människor) på. Här är vi på promenad vid Storsjöns stränder. Inget storsjöodjur såg vi, men en en rejält många gäss som fågelhundarna verkligen gick igång på.



Naturligtvis hann vi med utställningen  i Svenstavik. Där träffade vi Ronjas son, Dumle, som ställts ut med VG som resultat. Det är så kul att träffa de små som blivit stora trevliga hundar och att höra att de är älskade av sina familjer.

Dumle...

...med matte Marie och domaren Sara Nordin



Vi ställde bara ut två hundar. Ylvis blev andra bästa hane med reserv-cacib och en uppmaning att spara skällandet till skogen. Han var ganska het och upphetsad.

För Tuva, Eswood Alcantara gick det riktigt bra Hon blev  4:e bästa tik  med cert och Svenskt utställingschampionat. Dessutom blev hon Finsk utställningschampion på samma gång!
Nu börjar vi planera för keeshondvalpar för första gången på 13 år.
Jag hoppas att det kommer att gå bra.




Till sist har Svea, Cantavia Utuhuntu varit på hälsokontroll med mycket gott resultat.
Höftledsröntgen: A
Armbågsledsröntgen U.A.
och ögonlysning U.A.

Så med tiden hoppas vi så klart på en ny kull lapphundar också.

Tyvärr har Svea fått lunginflammation nu, hon äter antibiotika för närvarande så förhoppningsvis är hon snart frisk igen.

Nu börjar snart finnspetsarnas bästa tid när fågeljakten startar den 25 augusti. Vi får hoppas att de får ha hälsan i behåll i höst.





26 juli

Sen i juni har vi haft fyra generationer hundar och vi har passat på att ta kort på detta och det var verkligen lättare sagt än gjort.
Äldst är morfarsmor Jonna som är 12 år
Morfar Frode fyller tio på nyårsafton
Mamma Flisa är tre år och till sist är det Kerttu, Iivo och Sami som är sju veckor. Ingen av dessa medverkade frivilligt vid fotograferingen så det krävdes att John och jag höll för allt vi var värda


Frode, Kerttu, Flisa, Jonna, Iivo och Sami


30 juni

Klockan fem på fredag eftermiddag startade årets internationella utställning i Gällivare. Det betydde att finalen inte var färdig förrän det blivit nytt dygn och nog var det tur att vädret var bra för det kändes ganska kyligt innan dess. Dessutom började ljuset bli lite matt trots "midnattssol".
För första gången på drygt tre år fick vi träffa Flisa och Ylvis bror Nelson. Han var med på en utställning för första gången och det gjorde han bra. Han både sprang bra och stod riktigt fint trots att husse nog inte tränat den delen så hårt. Domaren Perttu Ståhlberg från Finland var hård och vi är nöjda med det VG som Nelson fick. Riktigt lika nöjda var vi dock inte över att Ylvis inte fick Ck. Här är två bilder på Nelson.
Övriga resultat finns på resultatsidan.






21 juni
I söndags klev vi upp klockan tre och körde till Vännäs och den internationella utställningen. Det är inte klokt vad man utsätter sig för alldeles frivilligt. Resultatet gjorde i alla fall att det kändes som om det var värt mödan. Visserligen blev Tuva sist bland keeshondtikarna men eftersom de andra två redan var champions fick hon sitt andra cert i Sverige på tre försök och det är ju fantastiskt bra.
Tuvas päls är på utväxt nu så vi hoppas på att det sista certet trillar in innan sommaren är slut och vi börjar fundera på keeshondvalpar.
I Vännäs träffade vi också trevliga, blivande valpköpare som var på utställningen bara för att titta.



Här kommer en bild på Otso som blivit 12 veckor och på hans pappa Ole Einar (Uro). Enligt rapporterna från matte Eva så går allt bra för Otso i den stora flocken draghundar som han delar bostad med.

Och till sist en bild på lilla Mielikki (My) 12 veckor, som lever som en prinsessa hos sin matte och husse i Laisvall. Hon har fått väldigt långa ben sen hon flyttade men är nog fortfarande en liten finnspets.
Jag har varit och hälsat på dem och sett med egna ögon att My inte alls är bortskämd. Vi är bara snälla säger matte och husse ;-)




8 juni
Tre helger med utställningar har vi hunnit med. Jag och Sandra började med att åka till Sjulnäs den 20 maj. Ylvis blev BIR i konkurrens med sig själv och Svea (Cantavia Utuhuntu) fick VG och blev trea i juniorklassen.

Svea i ringen

Sen åkte vi in till Piteå och hälsade på Skarjaks Femtio, Raija, ur Binas kull som föddes förra våren.
Raija var urfälld och eftersom hon enligt sin matte lever på luft, ganska mager, men hon var söt och liknade sin mamma Bina väldigt mycket.
Föga förvånande är Raija full av energi och har mycket spring i benen. Så mycket att husses knän inte orkat med hennes tempo utan fick gå med kryckor efter toppjakten.

Skarjaks Femtio ett år

Fredag 26 maj arrangerade SSF Västerbottens lappmark en utställning i Lycksele. Det var den största utställningen i Sverige på länge (kanske någonsin). De flesta anmäld hundarna var Norrbottenspetsar men en hel del Finnspetsar var också där.
Ylvis vann hanhundsklassen och blev i BIM i tävlan mot riksutställningsvinnaren Vackeråsens Trilla.



Pingsthelgen tillbringade jag, Sandra och Malin (samt Filip) i Bodö på två dagarsutställningen med små cert.
Första dagen var Ylvis med och han blev bäst i rasen.
Svea (Cantavia Utuhuntu) fick VG dag ett och Excellent dag två.
Tuva (Eswood Alcantara) fick VG båda dagarna.
Vädret var fantastiskt och det är en av de vackraste utställningsmiljöer jag besökt så vi mådde riktigt gott.

Här sitter alla hundar som var med oss till Bodö i ett hav av vitsippor
Svea, Kilpi (som inte ställdes ut), Ylvis och Tuva.

När vi kom hem sent på söndags kväll hade Flisa börjat vara orolig och tidigt på måndag morgon, femte juni, föddes hennes valpar. Det blev fyra stycken varav den ena dog efter tre dygn.


Till sist har vi fått bilder på två av Ylvis valpar.
Buskuddens Tuulikki ca 4 månader som bor i Storuman, mamman heter Kaitum Dalens Nalli.
Hon har väldigt långa ben och  har fått pappas ljusa kinder. Sen verkar hon ha en räv eller finnspets mellan öronen också ;-)

Och detta är Karhu ur Latanjarkas Izas kull




16 maj
Nu har vi har en lugn valpfri paus i huset innan Flisa ska föda, hon blir allt rundare om magen och om allt går bra får hon sina valpar i början av juni.
John har tillbringat helgen i Brunflo med att utforma de nya jaktprovsreglerna som bland annat reglerar användadet av pejl på jaktprov.
I lördags flyttade tre av valparna och tyvärr kämpade jag med migrän hela dagen och det var inte en av mina bättre dagar precis. Tack och lov finns det en ny generation Skarjaksuppfödare som fick ta över ansvaret.
Först  på plats var  valparnas pappa  Skarjaks  Ole  Einar B "Uro" och hans matte Eva från Gäddede.
Jag tror inte Uro jublade av tanken på att bli vårdnadshavare till sin son Otso men så blir det i alla fall.












Sen kom Johannes, Maria, Elliot och Emilia från Sävast för att hämta Tapio.
Tapio ska kallas för Elvis och honom kommer vi nog att träffa ganska ofta eftersom hans familj tillbringar mycket tid i närheten av Arjeplog.

Sist ut på lördagen var Jenny från Lycksele med sonen Edvin och de åkte hem med Vellamo till sin flock med älghundar och finnspetsen Mikko. Vellamo kommer nog att få smeknamnet Vella.

Och igår, måndag, kom Göran och Mona för att ta med sig pyttelilla Mielikki som ska kallas för Lilla My hem till sig i Laisvall. Hos familjen Karlsson har keeshonden Skarjaks Bold Ballerina och finnspetsen Skarjaks Minna levt. Minna hänger fortfarande med trots att hon är tolv år och inte är riktigt pigg längre.
Vi önskar alla fyra lycka till i fortsättningen!


3 maj

Min magkänsla säger mig att Flisa är dräktig och att det blir ytterligare en finnspetskull i år.
Det är en betydligt tröttare version av Flisa som inte vill äta och mest bara ligger och det brukar betyda att det är valpar på gång.



Så då får vi kanske fortsätta använda det nyaste hittepået för valpförvaring nattetid.
En pool!
Som har visat sig vara guld värd när golvet är av klickmodell och inte riktigt anpassat för allt kiss som det kan bli på en natt.




En finnspets (Ylvis), en keeshond (Tuva) och en lapphund (Svea) som firat påsk på Uddjaurs is. Och så Malin förstås.


Så bjuder jag på en bild på Frode som njuter i solen

22 mars
Precis som jag trodde så blev Bina orolig och förberedde sig för att få valpar under natten mot fredag. Det blev inte så mycket sömn för Bina och mig under natten och när morgonen kom så kom också den första valpen som var en söt liten tik. Efter ett par timmar hade hon följts av en syster och två bröder.
När det hela var klart var det bara att lämna över ansvaret på Bina och Malin och kasta sig i bilen på väg mot Holmsund och färjan över till Vasa. Dit kom vi halv tolv på natten finsk tid och då hade vi en dryg timmes resa till hotellet. Under den bilresan satt jag och funderade på om man är fullt klok som håller på med det man gör. Och det finns väl bara ett svar på den frågan: Nej det är man inte! men vem har sagt att man ska vara klok?











Lördag morgon kom alltför snabbt, tyckte mina medresenärer John, Sandra och Fredrik, när jag hoppade ur sängen minst en timme för tidigt och på det sättet fick alla hundar att också vakna och börja be om mat och rastning.
Dagens utställning var öppen för hundar i grupp fem och det var imponerande 300 hundar anmälda.
Ylvis lyckades bäst av våra hundar, han fick Ck och blev Bäst i motsatt kön. Flisa fick också Ck och blev andra bästa tik med reserv-cert.







































På söndag åkte vi vidare till Finska vinterdagarna i Ähtäri. Den finska rasspecialen för Finsk spets, Norrbottenspets och Karelsk Björnhund. Det var 71 anmälda finnspetsar av övervägande god klass. Tyvärr höll utställningsplanen inte lika hög klass och det var med hjärtat i halsgropen som en gammal gumma som jag sprang runt i halkan och hoppades på att jag skulle hålla mig på benen.



Ylvis startade i championklass där det var sex anmälda hundar. Domaren Pekka Teini, som lämnade Ylvis och Flisas kritik på engelska, tyckte att det mesta på Ylvis var bra utom hans frambensrörelser. Han fick Ck och placerade sig som fyra bland championhanarna. Ett resultat som vi får vara mycket nöjda med.











Svea (Cantavia Utuhuntu) gjorde debut i officiell klass. Hon tyckte nog mest att det var besvärligt  eftersom hon är skendräktig och helst vill ligga under sängen och ta hand om osynliga valpar. Hon fick VG och blev tvåa i juniorklassen.


Till sist var det dags för Tuva, Eswood Alcantara, att springa runt i ringen och det är verkligen något som hon älskar att göra. Hon fick Ck och blev oplacerad i bästa tikklass.





Helt klart var att våra hundar tyckte att det var mycket trevligare att sitta ute i en solig backe än inomhus i Hau Hau Arena. Tuva och Svea satt på första parkett och hejade på Ylvis.


Flisa var anmäld i jaktklass och hon fick en kritik som inte innehöll några fel. Hon fick också Ck och blev tvåa i jaktklassen.
Flisa har lagt sig till med ett idiotiskt beteende som jag inte vet hur jag ska komma till rätta med. Så fort hon kommer in i en utställningsring så säger hon; Nej, du domare jag vill inte hälsa på dig. Det är samma hund som utanför ringen glatt ger sig i lag med alla männinskor så det gör mig galen.
Det var i alla fall detta som avgjorde saken till Flisas nackdel i konkurrensen med den andra tiken. I bästa tikklass blev vi avtackade men när det var dags att tävla om reserv-cert fick vi komma in igen och nu slog Flisa den tik som vunnit över henne i jaktklassen och fick R-certet. Troligtvis på grund av att den andra tiken då tröttnat på utställningar och inte alls ville visa upp sig.
Det var i alla fall en rolig avslutning på helgens utställningar.


Hem till Arjeplog kom vi strax efter fem på måndag morgon, precis i tid för John att åka till jobbet!


11 mars

Det börjar närma sig valpning för Bina, som nu har blivit riktigt rund om magen. Förmodligen börjar hon valpa på fredag förmiddag då vi ska åka till Umeå för att ta färjan till Finland och två dagars utställning. Detta enligt lagen om alltings jävlighet (även kallad Lex Fredrik.)
Men jag hoppas att det är avklarat innan dess så vi kan lämna mor och barn hemma med barnvakt i lugn och ro.


Sen har jag suttit med almanackan och räknat dagar och veckor fram och tillbaks och kommit till den slutsatsen att det börjar vara nära ett bäst-före-datum för att para Flisa i vår. Det tar ca 20 veckor från att löpningen startar tills valparna är leveransklara och om hon inte börjar löpa inom de närmsta dagarna kommer vi allt för nära jaktpremiären tycker vi. Då är det bättre att vänta och ta nya tag längre fram.



Här är en bild på Ylvis fyra valpar tillsammans med Latanjarkas Iza.
De ska heta Tyr, Kahru. Norma och Kita.

Och de här två sötnosarna är Ylvis valpar tillsammans med Kaitum Dalens Nalli. Det blev en tik och en hane.






6 februari

För lite drygt tre veckor sedan gjorde vi en tripp till Gäddede och parade  Bina med Skarjaks Ole Einar B. Uro som han kallas för bor med matte Eva och hennes sambo och ett gäng Alaskan Malamutes i varienrande ålder. Nu är det bara att vänta och se om det blir några valpar.
Flisa har fortfarande inte börjat löpa men jag hoppas att det snart kommer igång.




Skarjaks Ylvis har blivit pappa för första gången.
Latanjarkas Iza har fått fyra valpar, två hanar och två tikar.



5 Januari

Nytt år och nya förhoppningar om ett spännande år för Skarjaks kennel.
Ylvis väntar på att bli pappa till två kullar.
Den första tillsammans med tiken, Latanjarkas Iza som finns i trakten av Hemavan. Iza har ett förstapris på jaktprov.
Den andra kullen kommer förhoppningsvis på Buskuddens kennel utanför Umeå och tiken heter Kaitum Dalens Nalli och är Svensk jaktchampion.
Vi kommer nog att avvakta och se om det blir några valpar och hur dessa utvecklas innan det blir fler parningar för Ylvis.


Sedan hoppas vi på egna valpar i vår då vi tänkt para både Bina (Älgstigens Inka) och Flisa när de löper.




Latanjarkas Iza och Ylvis

Kaitum Dalens Nalli och Ylvis




2005
 2006
 2007 2008 2009 2010
2011
2012
2013
20142015
2016