4 månader


Skarjaks Exceptionelle Elmer (Kero)  SE553537/2019 f.2019-09-16

PHPT fri genom arv

e. DK UCH SE UCH Keestorpets Charmör u. FI UCH SE UCH Eswood Alcantara





Stamtavla





När Elmer var mellan två och tre veckor upptäckte vi att han hade fått ett navelbråck som var ganska stort. Jag åkte till veterinären, Anne då han var ungefär fyra veckor och då konstaterades det att han skulle behöva en operation när han blev äldre men att allt såg bra ut. Vid veterinärbesiktningen (hos en annan veterinär) fick jag samma besked.
Elmer skulle flytta till en familj som var helt införstådda med detta och att det var bäst om han fick bli 5-6 månader innan operationen.
Bara någon dag innan Elmer och hans syskon skulle bli åtta veckor och flyttfärdiga fick jag en av mina mer chockartade upplevelser i mitt liv med hundar.
Alla valpar tillbringade natten i en barnpool där det inte fanns en enda sak att fasta i eller göra sig illa på.
Har bara en gammal bild på finnspetsvalpar som tillbringat några veckor av sitt liv i samma pool. På den bilden finns det en SJ-pall men hos keesvalparna fanns absolut inget annat än tidningar, leksaker och en plastbur som är helt slät.


När jag som vanligt på morgonen lyfte upp valparna för att bära ut dem satte jag handen under Elmers mage och kände något väldigt märkligt och ganska obehagligt. Då jag med fasa tittade efter såg jag att bråcket hade spruckit och det hängde ut en klump blodigt fett under magen. Elmer var dock helt obrydd om detta och kissade och bajsade och åt med god aptit upp sin frukost för att sen fara omkring som alla de andra valparna.
Det blev alltså att snabbt ringa in valp/hundskötare till övriga hundar och sen sätta sig i bilen för att köra till veterinären, Anne, som först undersökt Elmer.
Då jag ringde till henne från bilen trodde hon inte riktigt på vad jag sa, men när vi kom dit så såg hon ju att det var precis så illa som jag sagt.
Anne sa att hon gärna ville försöka sig på att operera men att det både skulle bli dyrt och att risken var hög, då man helst inte vill söva så unga valpar. Kan lugnt säga att det inte var något lätt beslut eftersom risken var att Elmer skulle dö under narkosen och vi då bara skulle få en stor faktura kvar. Till slut var det i alla fall Elmers livslust som avgjorde och jag sa till Anne att jag trodde att Elmer ville leva och att hon fick operera.
Efter sex nervösa timmar ringde de från kliniken och sa att Elmer var klar att åka hem och att han borde hålla sig i stillhet i 10 dagar.
Så mycket stillhet har det kanske inte blivit, för hur hindrar man en valp på åtta veckor från att röra sig, utan att packa in hela hunden i gips? Men han ser ut att må bra nu.
Både Anne och den andra veterinären som tittat på Elmers buk har berättat att under alla år de arbetat har de aldrig hört talas om att ett bråck gått sönder, men typiskt nog är det här på Skarjaks kennel det ska hända.
Naturligtvis kan man inte skicka iväg en valp som är nyopererad så därför bor Elmer tillsammans med mamma Tuva hos Filip och Malin och där blir han nog kvar. Han kallas för Kero nu och är en helt normalt busig valp med en mage som ser lite eljest ut.





11 veckor