1 vecka
Drygt en vecka gamla är valparna nu. De har fördubblat sin födelsevikt och fått sina fina teckningar i pälsen.
En extremt tyst och belåten kull som tydligt har ett överflöd av mat
och en mamma som tar hand om dem på bästa sätt om än något nonchalant.
|
|
Blå hane
|
Rosa hane
|
|
|
Lilleman
|
Tikvalp
|
16 oktober
4 veckor
Nu har valparna äntligen fått sina namn.
Den blå hanen ska heta Eminente Ebbe, den rosa hanen, Exceptionelle
Elmer, Lilleman ska heta Exotiske Egon och tiken Enastående Elsa.
Tyvärr har två av valparna, Elmer och Elsa båda fått stora navelbråck
som kommer att behöva opereras när valparna blivit äldre och klarar att
sövas.
I vår första keeshondkull hade Ville (Arctic Alert) ett liknande bråck
som opererades vid sex månaders ålder. Han växte upp till en stor fin
hund som levde till hög ålder.
Alla valparna är tingade.
Då dessa kort togs var valparna drygt tre veckor
Eminente Ebbe
|
Exceptionelle Elmer
|
Exotiske Egon
|
Enastående Elsa
|
I övrigt så växer alla så att det knakar och de är oemotståndligt
söta. Skarja har gått all in som nanny och tillbringar nästan lika
mycket tid hos valparna som deras mamma gör.
Valparna har också varit ute på sin första resa. Först till veterinären
som tittade på navelbråcken och sedan hem till Malin på besök, medan
jag gick kurs på jobbet. Ingen av dem visade tecken på åksjuka utan de
sov snällt under hela resan.
De har börjat vandra omkring på köksgolvet och förvandlar det till en
våtmark, dels genom att kissa på det, men framför allt genom att bada i
vattenskålen. Jag hade glömt att keeshondvalpar inte kan se en skål
vatten utan att förvandla den till swimmingpool men det måste ju vara
genetiskt inprogrammerat i rasen.
Här kommer lite färska bilder nu när valparna blivit 4 veckor.
26 oktober
Nu börjar det vara en heltidssysselsättning att ta hand om dessa
sötnosar som producerar kiss och bajs i en aldrig sinande ström, och
däremellan vill de ha påfyllning av mat fyra gånger per dag. Att vi
dessutom bor i en jordhög efter dräneringsarbetet i somras och vädret
är ett evigt slaskande, gör att varje gång valparna är ute förvandlas
de till små bruna jordklumpar med ben.
Kort sagt det blir så skitigt överallt och man hinner byta skurvatten
flera gånger varje. Trodde aldrig att jag skulle längta efter snö som
ligger kvar men det gör jag.
Det är ett gäng tysta valpar i denna kull, skäller nästan aldrig
när de leker. Men ljud kan de göra när det blir natt och de förväntas
sova i eget rum, då kan de både gnälla och yla flerstämmigt.
Jag och Sandra tog foton på dem i veckan när de stod på ett litet bord
och vi konstaterade att minst en av dem har höjdskräck och minst en
tror att han är stålmannen och kan flyga. De två andra var lite mer
lagom och insåg att man inte ramlar ner bara man står stilla, men att
det kan vara farligt att gå för nära kanten. Det vittnar om att små
valpar tidigt visar sina olika personligheter där stålmannen troligtvis
kommer att bli mycket framåt och killen med höjdskräck kommer att bli
lite mer försiktig.