SEUCH SE JCH Skarjaks Flisa

Övriga titlar: FI UCH NO UCH NV -16 C.I.B

SE11124/2014
född 2013-11-25
Patella: ua
Ögonlysning ua 2015-01-20
Fulltandad
Flisa på hunddata


När Frode och Bina (Inka) tog saken i egna tassar och ordnade lite oplanerade valpar i november av 2013 så tänkte vi behålla en valp ur kullen.

Det visade sig vara väldigt svårt att bestämma sig för om det skulle vara en tik eller en hane.
Så på något sätt blev det både Flisa och Ylvis.
Flisa var en framåt valp med en stor upptäckarlust. Det hon inte hann göra var inte värt att göra.


Flisa var på sin första utsällning när hon var fyra månader.
Det var riktigt kul tyckte Flisa och hon fick Hp och blev BIR-valp i konkurrens med sin bror Ylvis.
I gruppfinalen slutade hon som trea.
Precis som Ylvis, mamma Bina och morfar Ymer hade hon svarta stickelhår på ryggen men de försvann med tiden.

Första hösten var Flisa en riktig arbetsmyra, vad hon gav sig på, oavsett om det var att trasa sönder servetter eller springa i skogen. Hon var ganska lik sin mamma som också hade gott om energi. Flisa var otroligt social och ville helst sitta i knä på både kända och okända personer.


Flisa 1 år

I juni 2015 då Flisa blivit ett och ett och ett halvt år så hade hon blivit lite lugnare. Flisas hobby var att hoppa, så jag antar att hon varit känguru i ett tidigare liv. När hon inte riktigt visste hur en situation skulle lösas så hoppade hon. Upp på köksbordet eller varför inte upp på diskbänken, det var inte så noga.
Exteriört hade det också blivit bättre då de svarta stråna på ryggen har fallit av betydligt snabbare än vad mamma Binas gjorde.
I slutet av juni var vi till Bodö i Noge på en utställning och där gick det riktigt bra. Domare var Eivind Mjǽerum från Norge och den kritik han gav Flisa var fin. Hon fick excellent och Ck och eftersom hon var ensam i rasen så blev hon BIR också. 

I augusti fick Flisa sitt första Cacib och blev BIR i Svenstavik BIM blev brorsan Ylvis.

Under hösten 2015 utvecklades Flisa som jakthund. Hon var bra på att hitta fågel och jag fick skjuta ett par fåglar för henne, då hon gjorde fina arbeten.
Flisa var ihärdig och jobbade på med ganska jämna sökrundor och hög fart hela tiden. Det största felet var och är att hon driver i upptaget.
Tyvärr hade jag totalt misslyckats med det som kallas inkallningsträning och jag fick ta ett rejält steg tillbaka och börja från lekskolenivå med träningen.

I början av november, strax innan vintern kom, så startade jag Flisa på ett rörligt jaktprov och det gick riktigt bra. Två fåglar som satt full tid och en hund som faktiskt gick att koppla efter lite trixande.
Resultatet blev 65 poäng och ett andrapris.


Våren 2016 var jag med Flisa till Mattias Westerlund, Hundskolan Vision, på kurs.
Fyra timmar som lärde mig mer om hundträning än vad jag lärt mig på ett liv med hundar. Lydnadsträning har inte varit min starka sida precis.
Jag hoppas att jag blivit en viktigare person för Flisa och jag tycker att det verkade så.


Det har i alla fall gjort henne mer lätt att visa på utställning. Tidigare har hon slagit till bromsen varje gång hon skulle närma sig domartältet och domarbordet. Det har inte varit några problem att hantera henne för domarna men hon har inte visat sig från sin bästa sida precis.
 I slutet av maj 2016 var vi först i Sjulnäs på lördag och i Lycksele på söndagen på utställning och det flöt på mycket bättre än tidigare. Det gick så bra att Flisa fick två cert och då saknades bara ett Ck för att hon skulle bli Champion.

I början av juli  åkte vi  till Gällivare  internationella utställning  där  Marja  Talvatie  dömde  finnspetsar. Flisa vann jaktklassen med Ck och blev Svensk utställningschampion.

Någon vecka senare var Flisa i närkontakt med en orm. Hon svällde först upp runt nosen och sen åkte svullnaden ner mot halsen och frambenet. Hon blev riktigt halt och såg allmänt eländig ut i flera dagar. Hon piggnade i alla fall till och fick inga men av det hela.

En månad senare  åkte vi till Finland  och där blev Flisa BIR med Cert och Cacib. Tyvärr hade hon ännu inte de jaktmeriter som krävdes för att bli Finsk utställningschampion så det fick vänta.
Däremot blev hon C.I.B efter att FCI:s kvarnar malt klart.

I början av hösten 2017 hade Flisa fortfarande mycket unghundsfasoner för sig, som ett onödigt rotande och ovilja att lämna de platser där hon hittat fågel. Dessutom drog hon ibland iväg åt det håll som hon själv tyckte passade utan att ta hänsyn till vart jag var på väg.
Hittade hon fågel var det inga problem med skallarbetena så fågel blev det.
Jag höll på att misströsta över den envisa hunden och jagade faktiskt med henne i sele och långlina ett par gånger för att kunna fånga in Flisa och få henne att gå vidare på jakt efter nya fåglar. I slutet av hösten kunde jag styra jakten dit jag ville och även om hon stundtals hade ett sök som var i längsta laget så fungerade det bättre.
I början av november jagade jag och Malin med Flisa och det var ett nöje. Hon hittade en tjädertupp i träd och skällde bra. Vi såg lite av stjärten och längst fram på bröstkorgen på baksidan av en stor tall. Klockan var halv fyra och det var rätt mörkt och blev bara mörkare. När vi tagit oss runt såg vi ingenting utom hunden, jag föreslog att vi borde skicka bössan med Flisa så hon kunde skjuta själv. Vid det laget hade tuppen ledsnat på oss och stack iväg ca 250 meter där det blev förnyat skall. Innan vi var där var det så klart ännu mörkare så vi stötte fågeln ytterligare en gång. Vi fick ingen fågel men fick njuta av ett utmärkt hundjobb och en hund som kom till bilen samtidigt som vi.

Sista dagen hönorna var lovliga blev årets sista jakttur då det kom massor av snö.
Jag hade som mål att lyckas skjuta en fågel till för Flisa då jag schabblat bort ett flertal fina hundjobb.
Hon hittade en fågel i träd och efter 56 minuters smygande trodde jag att det kunde vara fjädrar från en höna jag såg på/i en av skallträdets grenar. Jag sköt på vinst och förlust och ned ramlade en tjäderhöna.
Hade jag skjutit på ingenting hade inte Flisa skvallrat på mig så det hade varit vår hemlighet.
Snön var helt nedtrampad under trädet och stundtals satt Flisa och skällde. Det är så skönt att få belöna hunden för ett bra utfört jobb med att få fågel i backen, det är det bästa med jakten när samarbetet mellan hund och jägare fungerar.

Ett par dagar senare åkte vi hela vägen till Oslo på Norsk vinnarutställning och det gick strålande. Flisa blev både Norsk vinnare -16 och Norsk utställningschampion.


I mars 2017 var vi på Finska vinterdagarna. Den finska rasspecialen för Finsk spets, Norrbottenspets och Karelsk Björnhund. Det var 71 anmälda finnspetsar av övervägande god klass. Flisa var anmäld i jaktklass och hon fick en kritik som inte innehöll några fel. Hon fick också Ck och blev tvåa i jaktklassen.
I bästa tikklass blev vi avtackade men när det var dags att tävla om reserv-cert fick vi komma in igen och nu slog Flisa den tik som vunnit över henne i jaktklassen och fick R-certet. Troligtvis på grund av att den andra tiken då tröttnat på utställningar och inte alls ville visa upp sig. Dömde gjorde Pekka Teini.

I början av juni 2017 föddes Flisas första valpar, det blev två hanar och två tikar som flyttade till sina nya hem lite drygt tre veckor före jaktpremiären.

Sen var det dags att snabbt få Flisa i form till jakten. Tyvärr strulade det en hel del för matte så det var många misslyckade chanser.
Jag och Flisa startade på ett rörligt jaktprov i september.
Mitt i lövfällningen var det och de flesta fåglar verkade mycket skygga men det fanns två tjädertuppar och en orrtupp som satt i de tio minuter som krävs för att få maximala ”poäng för arbetet”.
Sen var det en veckas nervös väntan på resultatet som blev 77 poäng och ett första pris! 
Ett förstapris som förutom att det var första steget mot ett jaktprovschampionat också innebar att Flisa blev  Finskt utställningschampion.


I februari 2018 fick Flisa sin andra valpkull. Det blev fyra tikar och en hane. Eftersom vi planerat att behålla en tik själva var det ett tufft beslut att enas om en av de fyra fina tikarna. Och till sist blev det Skarjaks Guld-Stina som blev kvar.


Hösten 2019 blev Flisa jaktchampion efter två jaktprovsstarter.
Två förstapris med 75 och 84 poäng blev resultatet.
Tre förstapris, två andrapris och ett tredjepris på sex starter blev Flisas resultat på jaktprov.


Våren 2020 fick Flisa sina sista valpar. Det blev tre hanar i den kullen.

Flisa älskar barn och när Lilly skulle sova fick hon använda Flisas öron som snutte. Mysigt för både barn och hund.


Nästan 10 år gammal på väg ut på jakttur med matte.