SE JCH Skarjaks Guld-Stina (Skarja)

SE19441/2018
född 2018-02-15
Patella: ua
Ögonlysning ua 2019-03-21
Saknar 1 P3 överkäken
Skarja på hunddata

  • 3:a på Skallkungen 2021
  • 5:a på Nordiska Mästerskapet 2022
  • EXC på utställning

Efter hösten 2017 började vi känna att det var dags för en ny jakthund i huset då (Fort Hjort) Jonna hade fullit för åldersstrecket. (Skarjaks) Frode Estil hade blivit i stort sett helt döv efter en öroninflammation, hans dotter (Skarjaks) Flisa var bara mattes jakthund och (Älgstigens Inka) Bina var tyvärr allt för mycket ”sin egen jakthund” i många situationer.

Därför åkte jag på en lång resa till Dalarna i hopp om att hitta den rätta hanen, Styggbergets Rikki, till Flisa. Med facit i hand har det blivit mycket jakt och mindre god exteriör av det hela.
Av de fyra tikar det blev i kullen så blev Guld-Stina kvar här hos oss.

Skarja 8 veckor

Skarja, som vi kallar henne, var en lugn och snäll valp som var både kvälls- och morgontrött.
Däremot höll hon igång hela dagarna för någon gång måste hon ju vara vaken.

Som ung var Skarja så lik mamma Flisa så mycket att vi stundtals tog fel på hund.
Vi åkte med henne på ett par utställningar som valp för tränings skull och hon blev BIR-valp vid bägge tillfällena.

Överkalix 2018

Den första hösten började injagningen och det var inget fel på jaktlusten. Skarja skällde både på små (trastar) och stora (tjädertuppar) fåglar.


När Skarja var ett år och så var hon är en riktigt trevlig hund som höll bra kontakt och inte ärvt sin mammas vildhundsbeteende.
Hon var magrare än en vinthund och mycket svår att övertyga om att äta på regelbundna tider. Det fanns ju så mycket annat roligt att göra än att äta tråkiga hundkulor.

Skarja är egentligen Johns hund men eftersom hans ena knä slutade fungera så blev det mitt jobb att jaga in henne.
Hösten 2019 hade Skarja ändrat sig och var inte längre särskilt lätt att koppla för att när Skarja jagar så jagar hon!
Med många bra egenskaper; följsam, tyst i upptag, envishet när det gäller att hitta fågel och ett bra skall så blev hon snabbt en fungerande jakthund. Men det tog mycket tid att få henne att sluta jaga när jag ville och så länge hunden inte går att koppla blev det inga jaktprovsstarter.
Man får ju inte avsluta ett jaktprov med att skjuta fågel så att hunden går att koppla efter det (och det är ju inte tillåtet att skjuta hunden heller).
Men, men det var bara att nöta på med inkallningen för jagade gjorde hon i alla fall och motsatsen skulle ju varit sämre.


Under hösten 2020 hade Skarja utvecklats bra som jakthund och det gick att få stopp på henne och få in henne i bilen när man ville hem igen för det mesta. Hennes sök är inte överdrivet stort och hon är oftast lätt att styra dit man vill. Något som jag uppskattar efter att ha jagat med hennes mor som envist går dit det finns fågel, även om det inte är dit jag är på väg.
Det blev några fåglar för Skarja under hösten både tillsammans med mig och med Sandra.
Det blev ingen jaktprovsstart under 2020 men jag tvivlade inte på Skarjas förmåga att kunna skälla ihop poäng på prov.


I augusti 2021 var det dags för jaktprovsdebut för Skarja.
Första dagen blev resultatet 59 poäng och ett tredjepris.
Dag två gick allt fantastiskt bra och resultatet blev ett förstapris med 86 poäng.
Första inteckningen i jaktchampionatet och ett hopp om att Skarja skulle bli SE JCH som sin mamma Flisa och mormor Älgstigens Inka

Skarjas största fördel i skogen är att hon verkligen jagar med föraren och håller bra kontakt i de allra flesta fall.
Ett minus är att hon tycker väldigt bra om ekorre och ibland känns det som hela skogen är full av dem.


Första helgen i oktober blev det start på SM för skällande fågelhundar, Skallkungen. Två hundar från vår klubb, SSF nedre norrbotten hade 86 poäng och då Skarja hade fler poäng på sitt näst bästa prov räckte det för att kvala in.
Skallkungen arrangerades av västerbottens kustland i skogarna runt Vindeln. Vädret kunde absolut ha varit bättre och det märktes på resultaten.
På söndagen hittade Skarja en orre som satt i 10 minuter samt en tjädertupp som bara satte sig tvärt innan den flög vidare. Det blev 63 poäng och ett tredje pris och otroligt nog räckte detta blygsamma resultat till att bli trea på Skallkungen och förmånen att få representera Sverige vid 2022 års Nordiska mästerskap.


I mars 2022 fick Skarja sin första valpkull, fyra hanar och en tik.

Tyvärr fick en av hanarna i kullen epilepsi när han var runt 20 månader gammal så av den anledningen bestämde vi oss för att Skarja inte ska få fler valpar är de två kullar hon redan hade.

I september startade jag och Skarja på Nordiska Mästerskapet som hölls i Arvidsjaur.
Fyra hundar från Norge, fyra från Finland och fyra svenska hundar tävlade under två dagar. På lördag fick Skarja sitt andra förstapris med 79 poäng och på söndag blev det 67 poäng och ett andrapris.
Totalt blev Skarja femma på NM och Sverige vann lagtävlingen.
Det var ett mycket välfyllt prisbord så vi hade mycket saker med oss hem.
Skarja är helt klart den av våra hundar med de bästa jaktliga egenskaperna sammantaget. Hon har bra fart och arbetsvilja och är fantastiskt bra på att samarbeta och jag skrämmer sällan fågel själv när jag är ute med henne.


Våren 2023 blev det en andra valpkull för Skarja. Det blev fyra hanar och en tik, Skarjaks Minttu, som blev kvar här hos oss.

Skarja har fortsatt sin karriär som jakthund på bästa sätt. Under hösten 2023 har hon jagat och skällt fågel tillsammans med alla familjemedlemmar. Den stora tuppen sköt jag på en kvällsjakt i början av september.
John som fått byta knä och kunnat börja gå i skogen igen har också jagat med Skarja under denna höst.
Det blev två förhöstprov med ett tredje- och ett andrapris som resultat.
Sen blev det en start i senare delen av september där resultatet blev 77 poäng och den tredje ettan var ett faktum så nu är Skarja Svensk jaktchampion!


Då jag ändå skulle åka till Finland för att para en lapphund i slutet av september passade jag på att starta ett rörligt jaktprov.
Skarja var sig inte riktigt lik från början. Hon sprang mest framför mig och kollade vad jag gjorde, troligtvis beroende på skendräktighet. Men då hon fått fågelkontakt började hon jaga och det blev två jobb på fågel och strax innan tiden var slut hittade hon en tredje fågel som domaren aldrig hann fram till innan den flög. Det blev 70 poäng och ett andrapris.
Det mest intressanta var att det i provreglerna står att en kafferast ingår i provet (tur att domaren hade kaffe med sig) och att skogen knappast var framkomlig för en person med mina korta ben. Vi plumsade fram över otaliga meterbreda skogsdiken och klev genom ungskog som nyligen var gallrad. Men den största delen av provet gick vi på stigar och traktorvägar, något som nog kan göra en hund förvirrad, är vi ute på promenad eller vad sysslar vi med?
Vi får se om det blir fler försök med jaktprov i Finland framöver.