,.    

2018


2 December
Tyvärr blev det inga valpar för någon av de två tikar vi åkte till Finland för att para. Vet inte vad detta beror på men det är väl inte de första tikarna som gått tomma. Det är bara att göra nya försök under 2019.
I oktober hade vi länsstyrelsen på besök för att söka på tillstånd för att få sälja valpar från tre olika kullar under ett år. Djurskyddsinspektörerna hade inget att anmärka på och vi fick tillståndet men alltså inga valpar..

Vi kommer i alla fall att göra ett nytt försök att para lapphunden, Cantavia Utuhuntu (Svea), vid nästa löp.
Vi funderar också på att para finnspetsen, Älgstigens Inka (Bina), en sista gång innan hon blir för gammal.
Och om orken räcker till gör jag ett nytt försök med keeshondvalpar redan nu i vår annars blir det till hösten.
Kan också berätta att Skarjaks Otso från Binas senaste kull har patella UA och är fulltandad.
30 september
Jag vill börja med att gratulera två nöjda mattar (och hussar).
Först Tanja Keisu som tävlade i rallylydnad med Hilla (Skarjaks Dana) igår och vann klassen med 92 poäng.


Förra helgen var jag och Sandra tíll norra Finland med Svea och om allt går vägen så blir det Finska lapphundsvalpar i slutet av november.

Två gulliga lapphundsrumpor!

Sen är det matte Agneta Åström som fått skjuta den första fågeln för Guld-Kalla som nu är drygt sju månader





Svea tyckte som de flesta tikar brukar göra att detta var nog ingen god idé, det gör ju bara ont! Något som de glömmer på en sekund efteråt
16 september
Nu är det dags att sammanfatta sommaren och hösten.
Vi åkte till Finland i början av augusti först till Rovaniemi och sen till Raahe.
Som vanligt är det mycket väntande när man är på utställning, speciellt när man har flera raser.
Och fast man är hund kan man bli väldigt trött av att vänta....

På lördagen var Flisa med och hon blev BIM. Hanen som blev BIR heter Biegga och är uppfödd i Sverige. Domaren heter Kirsi Honkanen.

På söndagen var det Ylvis tur att vara med och han blev BIG-4
Övriga resultat finns på sidan för utställningsresultat


Nästa utställningsresa gick till Överkalix och där var både Flisa och Ylvis med,Ylvis blev BIR och Flisa BIM

Skarja eller Guld-Stina som hon heter på stamtavlan gjorde debut på en riktig utställning. Ett litet test hade vi gjort tidigare på en inofficiell utställning.
Skarja blev väl inte så jätteglad åt spektaklet, men det gick rätt så bra i alla fall. Det är bara att träna vidare på det där med tandvisning.


En fin BIR-valprosett fick Skarja att leka med, för vad ska man annars ha för nytta av rosetter?!
Som vanligt börjar en av årets högtider den 25 augusti...
Alla våra hundar har fått fågel och det är speciellt roligt att Frode, som snart är 11 år och varit döv av biverkningar av örondroppar i några månader, fått tillbaka hörseln och jagar riktigt bra.

Bina har också höjt sig till sin normala standard efter två rätt usla säsonger. Tyvärr har hon blivit halt och är sjukskriven just nu.

Ylvis och Flisa börjar väl vara som bäst just nu och i deras fall gäller det att få dem att "hålla sig på mattan". Det är ingen brist på jaktintresse där och man bör inte vara i tidsnöd om man ska ut med nån av dem.
Ylvis verkar ha specialicerat sig på tjädertuppar i höst.
Precis som Bina verkar hans tanke vara att sätta tillbaks den döda fågeln i trädet så det går att fortsätta skälla på den. Bytesintresset är inte särskilt stort hos någon av dem.

Jag och Flisa har startat på ett utlyst jaktprov förrutom att vi haft några fina jaktdagar. Det var det så mycket fågel på provområdet utanför Arvidsjaur att det egentligen var omöjligt att jaga. Det flög hela tiden nya fåglar som oftast drog med sig den fågel som Flisa skällde på. I stort sett så var det ståndskall i tre timmars tid men domaren kom sällan så nära att han kunde ta markering (se var och på vad hunden skäller) innan det bar iväg.
Det blev 68 poäng och ett andrapris.

Det kommer hela tiden rapporter från valpköpare som kämpar med injagningen och i de flesta fall är det positiva sådana. Det verkar som om det varit bra föryngring på fågel i år och det underlättar ju injagningen av en unghhund betydligt.
Här kommer några bilder som kommit på mejl eller sms i höst.

Skarjaks Otso som jagar tillsammans med matte Eva i skogarna runt Gäddede har börjat hösten bra.







Hans kullsyster Vellamo som flyttat till Älvsbyn i höst har också haft en lyckad höst tillsammans med matte Jenny
Vår egen LillSkarja har  visat fina takter för att vara bara sju månader. Visserligen jagar hon lite trastar och annat onyttigt vilt men hon skäller på stora pippifåglar också.
Hon började med en riktig jätte tillsammans med extrahusse Fredrik.




Hennes kullbror Skarjaks Guld-Myhrer har börjat löna sig meddelar hans husse Ola.
Hans första fågel blev en stor tjädertupp efter 50 minuters ståndskall!

Och sedan blev det två fåglar på samma dag tillsammans med riktiga husse John
Syster Guld-Kalla har haft många fina chanser på fågel skriver matte Agneta, någon fågel i backen har det inte blivit ännu men det kommer nog snart.

Vi har mycket jobb framför oss eftersom vi beslutat oss för att flytta från vårt hus i Arjeplog där vi bott i 28 år och således fyllt med 28 års bra-att-ha-saker.
Detta innebär också att vi helt flyttar kennelverksamheten till mitt föräldrahem fem mil utanför Arjeplog.
Hundarna har nog inget emot att bo på landet där de har större frihet att vara ute utan att störa några grannar.
Och som om flytten inte skulle ge nog med jobb så hoppas vi på både keesvalpar och lapphundsvalpar i november.


27 juli

I mitten av juli var vi ute på husvagnsemester med vovvarna. Målet var utställningen i Sjulnäs. Dumt nog hade både jag och Malin (som också var där med sin husvagn)  missat att anmälningstiden gått ut. Det var bara Sandra som kommit ihåg att anmäla Svea.
Det var många anmälda lapphundar och Svea fick Excellent och blev trea i öppenklassen  utan Ck.

På vägen hem  passade vi på att hälsa på  Skarjas  kullbror Guld-Myhrer  som numer kallas Sebbe. Det tog ett tag innan de kom igång med att leka men sen var det full fart.
Det är Skarja som står under bänken och Sebbe som ligger.



Sen har vi mycket jobb framför oss då vi är på väg att flytta från vårt hus i Arjeplog där vi bott i 28 år och därmed samlat på oss 28 års bra-att-ha-saker.
Även om vi ska ha en övernattningslägenhet så innebär att det att vår kennelverksamhet helt flyttar till mitt föräldrahem i Myrheden fem mil söder om Arjeplog. Något som hundarna inte har något emot, de gillar livet på landet helt och hållet.


5 juli
Jag har glömt skriva att Skarjaks Vellamo är knäledsundersökt med patella u.a.


Att flänga runt på utställningar kan vara spännande och fullt,  av överraskningar. Jag och Sandra var på väg mot Gällivare med husvagnen bakom bilen när det lät som om någon sprängde en bomb. Ena däcket på husvagnen var i trasor så det var bara att lämna vagnen vid vägkanten och köra vidare. Tack vara en tjänstvillig man på Däckia i Jokkmokk "fick" vi ett nytt däck på fälgen nästan direkt och kunde åka vidare mot Gällivare.



Utställningen i Gällivare var en kvällsutställning i vackert väder. Tyvärr blev det svinkallt innan finalerna började så det känns som om en lite tidigare start på dagen vore en god ide'.
För utom kennelns hundar hade Malin och Filip med sig Briarden Lucy (som inte ställdes ut). Mina finnspetsar är rejält rasistiska och förstår sig inte alls på att Lucy är en hund utan skäller bara ut henne hela tiden.

Nytt för i år är att Finland, Sverige, Norge, Danmark och Island infört Nordiskt certifikat till vinnande hane och tik. Det krävs ett nordiskt cert i i tre länder för att erövra nordiskt championat.
Ylvis var ensam finnspetshane och eftersom han tilldelades Ck så blev han bästa hane och fick sitt första nordiska certifikat.
Flisa fick VG och till sist vann en ung finnspetstik från Finland över Ylvis som blev -BIM.

När det var dags för lapphundarna så gick det bättre för Svea (Cantavia Utuhuntu) än det gjort tidigare. I bästa tikklass var det åtta tikar kvar och i den konkurrensen blev Svea trea med reserv-cert.
Svea var också med i en uppfödargrupp som fick Hp men blev oplacerad i finalen.
I en lågt stående sol vid niotiden på kvällen var det dags för keeshond. Tuva (Eswood Alcantara) blev BIM med ett nordiskt certifikat.

Vid halv tre på natten var vi tillbaks vid husvagnen och fick sätta tillbaka det nya däcket och flytta den till ett bättre ställe så vi fick krypa ner i sängen.

28 Juni
Tyvärr har vi råkat ut för vårt första fall av patella nu. Det är Skarjaks Iivo Niskanen som har Patella grad 1 Medialt. Lyckligtvis har hans bror Sami  Jauhojärvi  friska  knäleder. Deras syster Kerttu Niskanen är inte undersökt ännu.
Tyvärr har Iivo även ett överbett som ger problem för att tänderna går upp i övergommen. Stackars Iivo har alltså fel både fram och bak. Vi får hoppas att mitten är en bra jakthund i alla fall ;-)



I mitten av juni var vi till Vännäs på utsällning. Endast Svea (Cantavia Utuhuntu) var anmäld.
Svea blev 2:a i öppenklass med Excellent, så vi är riktigt nöjda med resultatet.




Lill-Skarja var med som prao till Vännäs. Något som hon verkligen klarade galant. Det såg ut som om hon alltid varit på en utställningsplats och att det var det roligaste hon gjort på länge.
Det ska bli spännande att ställa ut henne. Debuten blir i Rökå i slutet av juli.





Då Sveas husse Fredrik fyllt 40 år och fått ett nytt flytetyg till present har Svea provat på att åka kajak. Något som hon tog med ro.
Fredrik, däremot tog årets första bad och det var säkerligen inte varken varmt eller skönt.

2 Juni
Eftersom Sveas syster, Cantavia Uninuttu, är genetiskt "at risk" för att utveckla sjukdomen, degenerativ myelopati, så har vi gentestat Svea också och hon är fri!! En stor lättnad! Nu ska vi börja titta på lämpliga hanar till henne




I söndags var vi på SSF-utställning i Lycksele.
I år hade utställningen flyttat till travbanan och det var verkligen inte bra, hoppas att Utemässan/utställningen flyttar tillbaka till Gammplatsen.
Jag hade gjort mitt bästa för att samla ihop så många Skarjakshundar som möjligt för att få se dem och träffa deras mattar och hussar.


Först att bli bedömd var S. Otso som lämnat all underull hemma i Gäddede och kom iförd endast täckhår. Han fick VG av domaren, Thomas Eriksson.
Att se Otso och pappa Uro (S. Ole Einar B) får mig att inse att varje finnspets borde uppfostras av ett gäng malamuter. Att som Otso komma på sin första hundutställning och kopplas vid en staketstolpe och sen bara kasta sig ner och sova! Helt ointresserad av permo-björnar och annat tokeri som passerade, det är imponerande och beror nog helt på att Otso tror att han är en draghund som ligger på lina.




Sen var det dags för tre månader yngre S. Sami Jauhojärvi. Även han fick VG och slutade som bästa Skarjakshund i juniorklassen.



Sist ut av "våra valpar" i klassen var Otsos kullbror S. Tapio som också han fick VG och slutade som tvåa av Skarjakshundarna.






S. Ylvis fick Ck och blev andra bästa hane efter BIS-vinnaren Rackelhanen's Ragge.



I veteranklassen tävlade de två tioåriga kullbröderna S.Ole Einar B och S. Frode Estil. Båda två är U Ch men kunde inte leva upp till detta enligt domaren. Bäst gick det för Ole Einar som i vart fall fick VG.....
....Medan Frode verkligen inte tilltalade domaren som gav honom ett G. Lite intressant är att när Frode var tre år fick han sitt första cert av Thomas Eriksson. Två månader och tre dagar senare tyckte samma domare att Frode inte var värd mer än G. Så man ska inte ge upp för att det går dåligt en dag och inte låta en dags framgång stiga en åt huvudet heller.




Otsos och Tapios syster S, Vellamo tyckte inte att det här med utställning var så jättetrevligt. Hon ville helst inte vara med även om hon lät sig mätas och kännas på. Vellamo fick G.
Precis som mamma Bina (Älgstigens Inka) hade, när hon var ung, så har Vellamo mycket svarta täckhår på ryggen.
För övrigt så fick Bina ett noll-pris på sin allra första utställning för att hon skyggade för domaren, något som är svårt att förstå nu när man ser hur trygg Bina är med allt som händer (utom möjligen att det kommer permo-björnar förbikörande på utställningar).
Vellamo ser ut att likna sin mamma på flera sätt både till utseende och personlighet. Jag hoppas bara att hon inte blir lika sugen på ekorrjakt som Bina för det är inte roligt.





Sist ut av finnspetsarna var Bina (Älgstigens Inka) i championklass och hon fick nöja sig med Excellent utan Ck. Ingen av finnspetstikarna tilldelades Ck så det blev ingen BIM denna dag.

Till sist hade vi en uppfödargrupp bestående av Ylvis, Otso, Ole Einar och Sami Jauhojärvi. Fyra hanar ur fyra olika kombinationer där den äldsta hunden är drygt tio år och den yngsta knappt ett.
Enligt domaren fyra hanar med goda bruksdetaljer och ett Hp.

I en specialklass där uppfödarna fick räkna poäng för alla sina avkommor blev vi tvåa och vann tio pizzor att ätas upp under dagen ;-)

Ett stort tack till alla valpköpare som kom till Lycksele!!


Till sist har vi fått (och tagit) lite nya bilder på de yngsta valparna som är runt tre månader på bilderna.

Skarjaks Guld-Hanna
"Ruska"

Skarjaks Guld-Kalla
"Kalla"
Skarjaks Guld-Myhrer med stor kompis
"Sebbe"

 Och till sist våran egen Skarjaks Guld-Stina
"Lill-Skarja"
7 Maj
Diverse nyheter från början av året

Skarjaks Sami Jauhojärvi (Santo) blev etta i valpklass i Umeå.

Skarjaks Ylvis blev 4:a Bhkl i Kalix i mars.

Skarjaks Kerttu Niskanen fick Good på utställningen i Åsele i mars. Kerttus kritik var bra men avslutades med Svarta stickelhår på ryggen därav priset.

Skarjaks Froste fick Excellent på utställningen i Borgsjö.

Två av Ylvis avkommor med Latanjarkas Iza och Kaitum Dalens Nalli är patella-undersökta U.A.

Skarjaks Tapio (Elvis) är patella-undersökt U.A. Däremot var hans tandstatus inte särskilt bra och det verkar också som om han har ett litet överbett. Mycket tråkigt med tänderna men det viktigaste är att hans knäleder är bra och att han är en fantastiskt trevlig hund som börjat sin karriär i jaktskogen på bästa sätt.

Cantavia Utuhuntu (Svea) är DNA-undersökt angående Pompes och hon är fri från detta.

En hälsning från Guld-Hanna

18 April
Flisas valpar som föddes 15 februari har flyttat till sina nya hem nu. Alla utom Guld-Stina som blir kvar här.
Hon kommer att kallas för (Lill-) Skarja och hon har varit så snäll och lugn sen hon blivit ensam att det är otroligt. Hon kan inte ha fått mormor Binas gener det är helt klart.
 

I torsdags på sin åttaveckorsdag flyttade Guld-Frida till Bo Lundström från Koler. Hon kommer att bo tillsammans med ett gäng jämthundar och två svarta älghundstjejer

På fredag var det dags för Guld-Kalla att åka till Överhörnäs utanför  Örnsköldsvik. Matte heter Agneta Åström och hos henne och Anders bor finnspetsen Fox och en jämthund sedan tidigare.
Kalla kommer att kallas för Vinga.

Och på lördag var det dags för de två sista att lämna oss.
Guld-Hanna ska bo på Vinskin kennel i Uleåborg i Finland. Hon kommer att kallas för Ruska och dela sitt hem med finnspetsen Salla och ett par norrbottenspetsar.
Sist att åka var Guld-Myhrer som ska bo utanför Älvsbyn tillsammans med husse Ola Johansson.

24 februari
Skarjaks Otso som föddes förra våren och bor tillsammas med sin pappa SE UCH Skarjaks Ole Einar B och en väldig massa draghundar i Gäddede har fått hedersuppdraget att gå först i spannet och det verkar han göra med stor stolthet.