Finsk Lapphund
Ursprungshunden bakom Lapphundarna kommer troligtvis
från norra Rysslands Lajkor, de tåliga hundarna användes
som slädhundar, vakthundar och till jakt. De kom förmodligen
med samerna till norra Skandinavien för många hundra år
sedan.
Lapphundar har följt samerna länge, de användes
då till jakt på främst vildren. Först på 1800-talet
övergick samerna till att äga renarna och följa rehjordarna
från sommar till vinterbete, i och med detta började hundarna
att främst användas till vallare. Redan på 1930-talet försökte
man skilja ut de finska lapphundarna men det var först på 1960-talet
som man började reda ut typskillnaderna mellan de finska renvallarhundarna.
1966 blev den korthåriga Lapska vallhunden godkänd som ras och
1975 den långhåriga Finska Lapphunden.
Den Finska lapphunden ska ha en rektangulär kropp
med kraftig benstomme och muskulatur. Päsen ska vara riklig med långt
grovt täckhår och kort tät underull. Runt halsen ska den
bilda en man och även svansen ska ha lång yvig päls. Alla
färger är tillåtna, men grundfärgen ska dominera.
Finsk lapphund kommer från härdiga, arbetande
hundar och de älskar att vara ute och är oftast mycket aktiva.
De är vaksamma och kan gärna skälla för att varna.
Finska lapphunden är trogen, samarbetsvilllig och lättlärd
och fungerar därför mycket bra som familjehund i en aktiv familj.
En av dess bästa egenskaper att den har en förmåga att
koppla av och är oftast lugn inomhus även om den trivs bra ute
med sin tåliga päls.
Det är inte tillåtet att para djur som inte
har känd HD-status och är ID-märkta.
Ögonsjukdomar som PRA och katarakt förekommer.
Prcd-PRA är en ärftlig form av ögonsjukdom där gentesta
gör det möjligt att undvika att hundarna drabbas.
Källa: Hundsport, www.skk, All världens hundraser av Renée
Willes