Finsk Lapphund


Ursprungshunden bakom Lapphundarna kommer troligtvis från norra Rysslands Lajkor, de tåliga hundarna användes som slädhundar, vakthundar och till jakt. De kom förmodligen med samerna till norra Skandinavien för många hundra år sedan.
Lapphundar har följt samerna länge, de användes då till jakt på främst vildren. Först på 1800-talet övergick samerna till att äga renarna och följa rehjordarna från sommar till vinterbete, i och med detta började hundarna att främst användas till vallare. Redan på 1930-talet försökte man skilja ut de finska lapphundarna men det var först på 1960-talet som man började reda ut typskillnaderna mellan de finska renvallarhundarna. 1966 blev den korthåriga Lapska vallhunden godkänd som ras och 1975 den långhåriga Finska Lapphunden.

Den Finska lapphunden ska ha en rektangulär kropp med kraftig benstomme och muskulatur. Päsen ska vara riklig med långt grovt täckhår och kort tät underull. Runt halsen ska den bilda en man och även svansen ska ha lång yvig päls. Alla färger är tillåtna, men grundfärgen ska dominera.

Finsk lapphund kommer från härdiga, arbetande hundar och de älskar att vara ute och är oftast mycket aktiva. De är vaksamma och kan gärna skälla för att varna. Finska lapphunden är trogen, samarbetsvilllig och lättlärd och fungerar därför mycket bra som familjehund i en aktiv familj. En av dess bästa egenskaper att den har en förmåga att koppla av och är oftast lugn inomhus även om den trivs bra ute med sin tåliga päls.

Det är inte tillåtet att para djur som inte har känd HD-status och är ID-märkta. 
Ögonsjukdomar som PRA och katarakt förekommer. Prcd-PRA är en ärftlig form av ögonsjukdom där gentesta gör det möjligt att undvika att hundarna drabbas.
 
 
 
 

Källa: Hundsport, www.skk, All världens hundraser av Renée Willes