,.    

2019


4 december
Även denna gång vill jag börja med att gratulera Eva Persson och Skarjaks Otso som tog sitt tredje förstapris (81 poäng) på tre försök den 3 november, på dessa starter har Otso ett medel på 81,3 poäng!
Knappt en vecka senare var det dags för  SSF-utställningen i Vemdalen. Där fick Otso sitt första cert och blev BIM, dömde gjorde Arvid Göransson.
Otso fick därmed de utställningsmeriter som krävs för att han ska bli Svensk Jaktprovschampion.


Nu har Keeshondvalparna har flyttat till sina nya hem:

Skarjaks Enastående Elsa har flyttat till Göran, Mona och finnspetsen Lilla My (Skarjaks Mielliki) i Laisvall.
Elsa kommer att kallas för Ronja.
Skarjaks Eminente Ebbe har flyttat utanför Boden till familjen Fallemark.
Han kommer att kallas för Ebbe.

För fjärde gången flyttar en keeshond från oss till Ann-Kristine från Norsjö/Vikmanshyttan.
Nu är det Skarjaks Exotiske Egon som följer i Ville (Skarjaks Arctic Alert)och Mattis (Skarjaks Bold Bodyguard) fotspår. När vi tvingades omplacera Misa (Bergareds Come True) 2009 så flyttade hon också in hos Ann-Kristine och levde hos henne tills i juni i år då hon avlivades.
Egon kommer att kallas för Egon... eller troligtvis för EEEgon!!! eftersom han var i särklass busigast i kullen.
Hos Ann-Kristine bor också keeskillen Elzwik´s Oscar.
På grund av en dramatisk händelse så bor Exceptionelle Elmer kvar hos sin mamma Tuva, Malin, Lilly och Filip i Arjeplog.
Elmer kommer att kallas för Kero och och ni kan läsa mer om honom och vad som hänt på hans egen sida.


Jag och Sandra har arbetat med att arrangera SSF-utställningen i Piteå den 23 november. Lite oroligt blev det när SAS plötsligt bokade om domaren, Anna Fors Wards, hemresa till innan utställningen alls börjat. Allt ordnade sig dock till det bästa och utställningen med 64 anmälda hundar gick bra.
Det blev utställningsdebut för Mörönsyötin Ensi-Lempi i klass 4-6 månader där hon var ensam. Lempi såg ut att tycka att det var riktigt roligt och hon fick Hp och vann över hanvalpen i samma ålder men fick se sig besegrad av den tikvalp som blivit BIR-valp i klassen 6-9 månader.
Förutom Lempi så deltog även Skarjaks Guld-Myhrer i jaktklass där han fick Good, Skarjaks Ylvis i championklass där han fick Ck och slutade som fjärde bästa hane samt Skarjaks Vellamo som blev tredje bästa tik i öppenklassen med Very good
17 oktober
Jag vill börja  med att gratulera (och tacka) Eva Persson som startade Skarjaks Otso på jaktprov i Lidsjöberg och tog två ettor på två dagar.
Nu håller vi tummarna för att Otso tar en tredje etta i höst och blir jaktchampion före tre års ålder.
Det går bra för Skarjaks hundar på jaktprov i höst, på fem starter har det blivit fem första pris och en jaktchampion.
En annan mycket god nyhet är att Skarjaks Kerttu Niskanen är patellaundersökt utan anmärkning.


I början av oktober var jag och Sandra till Vaala i Finland och hämtade hem Mörönsyötin Ensi-Lempi som är Sandras nya hund.
Lempi är glad och positiv och ganska lugn och vi anar en vilja av järn hos den lilla skruttan.

25 september
 Mycket har hänt på en dryg månad och det mesta har varit positivt.
Den 24 augusti fick jag starta Skarjaks Flisa på ett utlyst jaktprov i Sorsele. Tre samarbetsvilliga fåglar som satt bra och resultatet blev 75 poäng och ett första pris. Eftersom man ska passa på när det går bra så anmälde jag snabbt till ett rörligt prov i Vilhelmina och fick gå tillsammans med domaren Tore Lövgren på hans fina marker. Det gick riktigt bra med ett bland annat ett förnyat skall. När provet redovisats klart blev resultatet 84 poäng och Flisa blev jaktchampion!
 Den första jaktchampion jag själv fött upp, jagat in  och gått samtliga prov med.

 Flisa är också mamma till Guld-Kalla och Guld-Myhrer som båda jobbar på bra i jaktskogen.
Myhrer har gjort ett jättebra jobb på ett rörligt jaktprov, där resultatet blev 82 poäng. Vi bugar och tackar! En uppfödare är ju helt beroende av sina valpköpares val. Det vimlar av hundar som både är vackra och goda jakthundar men vars ägare aldrig varken ställer ut eller startar på prov. Sen finns det många "vanliga hundar" som tack vare att de kommer till rätt ägare matchas fram till championat. Vår Bina (Älgstigens Inka) är ett exempel på en ganska exteriört medioker hund som ändå är nordisk utställningschampion på grund av mattes enträgenhet.

 För två veckor sedan fick Svea (Cantavia Utuhuntu) rycka in som eftersökshund då två andra hundar misslyckats med att hitta den älg som skadskjutits. Svea hittade direkt den väg älgen tagit och Malin kunde avsluta älgens lidande. Det var verkligen roligt att Svea som inte tränats för eftersök helt spontant tog spåret och följde det, efteråt var hon dock ganska misstänksam på det stora djur som hon hittat i skogen.


Efter att ha varit halt större delen av förra hösten så är det roligt att Bina kan jaga för fullt i år.
Vi får hoppas att samma sak gäller för John som inte alls kan gå i skogen i år på grund av sitt onda knä. Hade han varit hund skulle han med största säkerhet varit utredd både på längden och på tvären men det är inte lika lätt för en människa att få gehör för sina problem.
15 augusti
 Sommaren går mot sitt slut och jaktpremiären närmar sig allt mer. Det ska bli spännande att se hur Lill-Skarja (Guld-Stina) kommer att fungera i jaktskogen i höst.
Hennes syster Guld-Frida träffade vi i Sjulnäs där hon fick Ck, Cacib och blev BIM. Det var verkligen roligt att se hur hon utvecklats exteriört. Hanen som blev BIR heter Hilpan Lone Star Of Texas.

Ylvis har blivit pappa till fyra valpar i Finland. Mamman till valparna  heter FI UCh FI JCh Urrauksen Rk Pirpana. Valpen på bilden är en av tikarna som heter Rips'akan Iisa.
Sen har det fötts två valpar här i Arjeplog som Ylvis också är pappa till. Mamman till den kullen heter SE UCh Mikka.


 För Svea (Cantavia Utuhuntu) går det upp ibland men mest ner, i Bodö tog hon ett litet cert i mitten av juni och fick Ck dagen efter. Sen var vi på en lyckad parningsresa till Torneå under midsommarhelgen. Efter nästan fem veckor fick Svea smärtor i magen och när veterinären gjorde ultraljud så syntes det att alla valpar dött och efter detta har Svea behandlats med antibiotika och sprutor som gör att resterna av fostren ska rensas ut ur livmodern.

Men om vi har gudarna med oss så kanske det vänder nu eftersom Tuva (Eswood Alcantara) utan tvekan är dräktig. Om hon får valpar så blir det den första lyckade parningen av de sju försök som vi gjort under det senaste året. Men, men det är mycket som kan hända än..
8 juni
 Den 19 maj blev  Kilpi, Cantavia Kangasvuokko, plötsligt fruktansvärt sjuk och vi valde att avliva henne direkt. Det fälldes många tårar den dagen men det kändes ändå helt rätt efteråt. Vi vet inte vad som drabbade henne men en teori är inre blödning orskad av cancer i mjälten.


Här sitter LillSkarja och Svea i det fina sommarvädret.
Nu hoppas vi på en fin sommar och att det blir småvalpar till hösten.



Vi har varit på två utställningar sen jag skrev senast.
I april var det Riksutställning för skällande fågelhundar i Lycksele. Ylvis blev andra bästa hane, Flisa fick Ck och blev oplacerad i bästa tikklassen. LillSkarja (Guld-Stina) fick Good.

I slutet av maj var vi till Sjulnäs på nationell utställning.
Svea, Cantavia Utuhuntu, fick Ck och blev oplacerad i bästa tik. LillSkarja fick Good.
För Ylvis gick det fantasktiskt bra....
Finsk spets dömdes av Pekka Teini  från Finland som berättade för mig att Finsk spets var "hans ras". Han blev mycket förtjust i Ylvis och gav honom fantastisk kritik. Eftersom Pekka Teini även dömde gruppfinalen så var det med stor spänning jag väntade på finalen. 18 hundar från grupp 5 tävlade och av dessa blev Ylvis tvåa!
12 mars
Vinden har inte vänt ännu, så mycket är klart!
Efter att ha väntat vad som känns som en evighet på att Bina skulle börja valpa så åkte jag till Gammelstad för att kolla vad som var fel. Det bestämdes att det skulle göras kjejsarsnitt för att ta ut den enda valpen, som då levde. Tyvärr klarade den sig inte utan dog efter 45 minuter.
Det är valparna själva som via hormoner signalerar till tiken att de är redo att födas. När det är för få valpar blir det för svaga signaler så det var förmodligen orsaken till att det blev som det blev.
Bina mår i alla fall bra och det är ju det viktigaste just nu.


23 Februari
Det blåser motvind för oss just nu, inget verkar gå som det är tänkt.
Vi har gjort ett nytt försök att para Svea (Cantavia Utuhuntu) och enligt ultraljudet som gjordes i förra veckan så blir det inga valpar denna gång heller.
Tuva (Eswood Alcantara) har haft herrbesök av Fredsborgs MR Storyteller och så vitt jag vet lyckades han inte alls med sitt uppdrag. Jag gissar att Zorro som han kallas har hört talas om Me Too och därför visade Tuva den största respekt när hon morrade lite så fort det hettade till för mycket.
Vi hoppas i alla fall på att Bina (Älgstigens Inka) ska få valpar i slutet av februari men det ser inte ut att bli många eftersom hon inte är så tjock.
I fortsättningen ska jag följa det råd som jag fått av en vän, att ställa hundarna i medvind ...

Lite framgångar har i alla fall två unga  representanter för Skarjaks kennel haft.
Guld-Frida vann juniorklassen vid SSF-utställningen i Jokkmokk med excellent. Dömde gjorde Ulf Ottosson.

Mycket bra kritik fick även Guld-Kalla i Bredbyn. Det blev ett "endast" VG  på grund av hennes  svarta täckhår  på ryggen. Domare var Aina Lundmark.





Skarjaks Guld-Frida
Tack till Åsa Fjällborg, SSF ön för lån av bilden